fredag 30 december 2011

Dagen idag och funderingar

Idag har vi varit till min styva syster Therese och hennes Tobbe. Dom har just flyttat till ett alldeles underbart sagohus. Jättemysigt! Min styva syster är alltså min styvsyster. Dom är inte alls så elaka som det sägs i sagorna, inte ens om dom bor i sagohus.

Funderingar...
Jag har ju fortfarande inte nåt internet utan jag snyltar på andras. Så jag har inte alls varit särskilt flitig med bloggen och det här är den månaden jag haft flest läsare. Skumt...
Kan vara att mitt ordbajseri är en anledning. Det kanske är så att det är en lättnad att titta in här och glädjas över att inte se några nya inlägg.
Det kan ju också vara för att jag hamnat på Distansritt.nu`s länklista, som förövrigt är världens bästa länklista och jag är mycket hedrad.

Då känns det väl som att jag behöver skriva nåt distansigt. Men jag har inte så mycket att skriva om på den fronten just för tillfället. Mer än att det är ganska praktiskt att vara distanstänkande i sin ridning överlag så man i brist på transport kan ta den odistanstränade hästen och rida knappt ett par mil för att övernatta, dagen efter göra tre starter i julklappshoppningen och sen rida hem igen och hästen är helt oberörd.

Nu blir det chips och film med dottern och en alldeles för chipssugen katt.

Tack för i år och på återseende 2012!

tisdag 27 december 2011

God fortsättning

Efter en riktig hälsingjul med snö, blånande berg och röda kulljusstakar på spiskåpan är vi nu hemma i Sörmland igen.
Vi hade i alla fall tur med vädret. Natten till annandan vrålade stormen kring Olles i Vik. Det känns tryggt att vara i ett tre hundra år gammalt hus. Det har varit med förr och alla gånger stått pall för värre stormar.

Bilfärden hem gick bra och den beryktade jultrafiken var lugn. Norr om huvudstaden mötte vi fyra ambulanser och en polisbuss. Tankarna går då ohjälpligt till dom som fått sin julhelg förbytt till tragedi.

Men vi har det oförskämt bra. Den manliga delen av familjen fortsätter att roa sig i Hälsingland, en dotter åker till  Paris, en dotter hemma och jag försöker förtränga resten av veckan förutom fredag då vi ska gå husesyn i min styva systers nya pepparkakshus.

Stormen har återvänt och tack och lov för att det var jakt här igår så dom sågade en ränna genom träden som  ligger över vägen, vi har ingen telefon och om man tar en tur på bygden häpnar man över antalet busskurer som ligger en bra bit ifrån där dom stod från början.

Sara och jag hade planerat en ridtur idag men jag bangade. Jag vill inte få träd i huvve, få hjärnan urblåst genom öronen likt ett ägg och Wiszca avskyr verkligen blåsväder så det utsätter jag bara henne för om det är absolut nödvändigt och det är det ju inte särskilt ofta. Istället har jag roat mig med att jaga grejer som soptunnelock, spånbalsplast, diverse mockredskap, hinkar...

Så här fint hade vi det före jul och nu är det inte en snögnutta kvar, 8 grader varmt, vårvindar och strålande sol. Besvikelsen är på topp!

God fortsättning och Gott Nytt År!

torsdag 22 december 2011

Julefriden

Nu har vi så här vitt och fint i vår lilla värld, precis som jag vill ha det. Bilden är från förra året och det är bara för att otekniska jag inte kan med min dotters jättekrångliga Mac som jag på nåt obegripligt vis ändå lyckats få igång. Jag hade tänkt bjuda på en bild över vår magiska Narnia-utsikt, men men...

Julefriden vilar över Gustavsdal. Ingen har ändå tid att julpyssla så nån julstress kan man väl då inte påstå att vi lider av. Det blir jul varendaste år i alla fall, vare sig det pysslas eller inte.
Nu är det snö och vackert vitt ute och det är bäst att njuta så länge det varar för snart är det sörmländsk vinter igen - is, lera och mörker.

Det viktigaste är som det ska:
Doftande hyacinter, adventsstakar, maken har handlat sin årliga dos med julgranskulor, våra fem obligatoriska tomtar står på sina platser och jag har en härlig dag med julklappsinhandling bland alla andra sistaminutenfolk på stan framför mig. Det är snö ute!

Jag önskar er alla en riktigt god och mysig jul nu för man vet ju aldrig när jag får tag på en uppkoppling nästa gång.
Ät god mat, drick julmust, slappa och slöa ni som inte förvärvsarbetar (jaa, det finns såna stackare), vräk i er knäck, tänd ljus, busa i snön, gratulera Jesus på födelsedagen, umgås med dom ni älskar...
Stalltomtarna vill bli ompysslade och glöm inte att djuren kan tala klockan 24.00 på julaftonsnatten.

God Jul

onsdag 14 december 2011

Uppdatering

Fortfarande inget internet så nu har jag hackat pappas dator.
Julstämningen som hälsade på mig alldeles för tidigt på året har lyst med sin frånvaro nu när jag skulle haft nån nytta av den. Men igår fick jag en ordentlig dos när vi var på sonens luciakonsert. Katrineholms musikklasser är bara bäst. Allt dom gör är så otroligt proffsigt. Att det finns så många duktiga ungdomar.
Man blir alldeles varm i hjärtat.

På hästfronten är det lugnt, lite för lugnt.
Gawin och Carrå ska vara med på julklappshoppning till helgen. Då hör det till att man är utklädd. Tanken är att han ska vara smällkaramell. Vi får väl se hur vi löser det...

Jag tränar på med min pilbåge. Jag råkade visst i ett av mina impulsiva och okontrollerade ögonblick anmäla mig till SM i beridet bågskytte.

Släktforskningen på min farfars sida är nu klar. Alla kommer från samma by med omnejd ner till 1600-talet. Jag får vara glad att jag inte är mer vindögd, eller jag är ju faktiskt trots allt inte vindögd alls.

Vi har dock ett mycket stort frågetecken. Min farfars farfars far lär ha varit flykting från Finland. Enligt hörsägen ska han ha hittats i en havreåker vid "Mörtens" i Västra Höle, Rengsjö i Hälsingland. Där ska han ha stannat, byggt en liten stuga och haft några getter. Min farfars farfar Gustaf föddes där år 1850.
Men det finns inte en endaste finne som stämmer ens någolunda in på det här i dom officiella källorna och farfars farfars far står som fader okänd.
Att denne finländske förfader har funnits tror vi absolut men har hört att han gömdes p g a att han var flykting och då finns han väl inte på papper.
Generationerna efter har förökat sig duktigt så han har en stor släkt efter sig.

Om någon väl bevandrad i Rengsjös historia mot all förmodan läser det här och vet något om den här killen från Finland är jag mycket glad om ni hör av er.
Man kan väl ändå inte hålla en människa hemlig i Höle!

onsdag 7 december 2011

Nu skenar hjärnan!

Jag har just fått ett stycke släktforskning i min hand. Huuu, så spännande! Nu kan jag inte tänka på nåt annat. Otroligt opraktiskt...
Förut visste jag inte mycket. Nu vet jag mer men har bara ännu fler frågor. Där det finns spännande släkthistorier står det fader okänd.
I min fantastiska fantasi har här utspelat sig en underbart romantisk kärlekshistoria.

Jag har inte forskat fram detta själv utan det har Lars B Andersson gjort.
Tack för det! Nu är jag alldeles förvirrad och i min skalle snurrar indelta soldater, husmän och bönder.
Rengsjöblodet är tjockt och det brinner i hjärnan av nyfikenhet.
Fortsättning följer...

Nej, jag har fortfarande inget internet. Så oerhört irriterande!

torsdag 1 december 2011

Avskärmad

Vi har inget internet. Nåt är trasigt och paj. Tänk vad handikappad och avskärmad man är.
Och så är det ju så typiskt när jag hade tänkt visa bilder från den fina Amaryllis-utställningen Mamma som tur var tvingade iväg oss på när vi var hem till Bollnäs och hälsade på i helgen.
Jag tog också bilder på gamla häst-finkläder från förr.

Nu finns det ju annat att göra istället för att sitta framför datorn. Till exempel fira min äldsta dotter Evelina som chockerande nog fyller 20 år idag. När hon föddes var det första advent, fullt med snö och julstämning på BB. Och det känns inte alls som det var 20 år sen...

Fridens liljor från lånedatorn och i´ll be back när internetet är fixat!

onsdag 23 november 2011

söndag 20 november 2011

Det skjuts för lite

Men nu ska det blir ändring på det. Jag har fått hem min alldeles egna fina pilbåge så nu ska här tränas. Och så ska vi se vad Wiszca tycker om mitt senaste tilltag.

Den vanligaste frågan från en hästägare till en annan är nog vad man har sin häst till. Det har jag aldrig kunnat svara på. Vilken onödig fråga.
Älska gränslöst, umgås med, göra roliga saker...
Och nej, jag har inte hästarna för att tävla med men ibland tävlar vi om det verkar kul. Just nu skjuter vi pilbåge bland annat.

lördag 19 november 2011

Ljuvligt lantlig lördagkväll

Man skulle ju kunna tänka sig en sprakande brasa i öppnaspisen, ost och kex och en bra film.
Nej, här har vi kvalitetstid med familjen i form av höbals-rullning på kvällskvisten. Förutom det sedvanliga mocka-bära-60-liter-vatten-hö-halka-i-lera...
Maken gräddar pannkakor.

Hästarna har unnat sig spabehandlingar i form av upprepade lerinpackning så det är tur att det är lite olika storlek på dom för nu syns det inte vem som är brun och vem som är vit.

Lantlivet när det är som mest spännande.
Trevlig lördagkväll på er!

fredag 18 november 2011

Gamla grejer

Hemma hos mamma i mitt barndomshem Olles i Vik i Hälsingland finns det grejer, mycket grejer.

Här är ett gammalt vackert välarbetat pannband. Jag ser klart och tydligt framför mig hur snyggt det här satt under nordsvenskpannluggen. Det är så man kan höra slädfärdens bjällerklang på väg till julottan.

Det finns inte bara grejer, det finns utsikt också...

Det finns en väldig massa mer gamla hästgrejer och jag ska ha bilder på dom nånstans. Just nu hittar jag dom inte men det brukar vara så att trägen vinner, annars får jag ta nya.

Trevlig helg på er!


torsdag 17 november 2011

Det går bra nästan jämt...

Här målar man på i godan ro och allt går som smort. Kulören blir så där bra som jag hade tänkt mig och det är ju så roligt att måla. Jag är nöjder och glader. Rollern rullar fint och jag blir vackert prickig i ansiktet. Då går strömmen. Som boende mitt ute i ingenting är jag ett med min pannlampa och den är lösningen på det mesta här ute i mörka skogen. Strömmen är tillbaka lagom till nästa varv. Då färgen tar slut innan väggen. Lovely...
Det var bara att gå och lägga sig i vredesmod. Nu blir det till att sätta sig i den alldeles för välanvända bilen då och åka till människobyn. Det är roligt nästan jämt.
Men det blir bra bara det blir målat...

måndag 14 november 2011

På gång här hemma

Nu händer det grejer i det lilla röda huset i skogen.
Svante provsitter nyomlädda köksstolar.


Den gamla tråkiga illa passande villadörren är bytt mot en ny mindre illa passande villadörr. Och jag måste motvilligt erkänna att jag är toknöjd. Det är ju bara lite irriterande att man inte får med handtag när man beställer det och måste sätta dit ett gammalt man hittar i källaren istället.
Mer bilder kommer när det är som det ska vara.


Sovrummet är snart färdigtapetserat och så återstår det lite målning i den andra delen. Sen så!
Det behöver ju shoppas lite nya grejer också. Lyxproblemen hopar sig...

fredag 11 november 2011

Det hände ingenting

Idag är det 11-11-11 och klockan har passerat 11 minuter över 11. Allt är precis som vanligt. I alla fall här i min egen lilla bubbla...

torsdag 10 november 2011

På G igen

Nu är det på G i sovrummet igen, renoveringen alltså. Den tog ju en liten paus.
Det återstår lite målning i den andra delen men sen så. Nu är det i alla fall inte allt kvar.

tisdag 8 november 2011

Ny kläder

Det här tyget på stolsitsarna var jättefint hemma hos min kära Mormor men nu har stolarna flyttat hem till oss och här känner dom sig inte riktigt bekväma och till och med lite utanför så dom får bli omklädda.

Jag har en böjelse för linnetyg och tyvärr är min favvoaffär Växbo Lin. Plånboken och jag är inte riktigt överens i den här frågan men jag lyckas alltid övertala den. Just i det här fallet blev det ett badlakan.
Så här blir det, bara häftpistolen kommer hem från jobbet.

Nu ska plånboken och jag ta en tur till vår lokala handelsträdgård med tillhörande ridsportbutik. Det är lika spännande varje gång för man vet aldrig hur det slutar...

söndag 6 november 2011

Söndagspromenad

Idag har dottern och jag varit ute och ridit. Hästarna var mycket pigga och glada små tårtsmulor. Det var ett bra tag sen dom var ute på vift båda två samtidigt och åt samma håll. Dom snackade förstås ihop sig om vad som kunde vara lämpligt att hoppa och skutta för.
Vi satte oss för att genomföra en skrittur, alltså vi som grenslade.
Tårtsmulorna var mycket ambitiösa och övade flitigt bland annat sidvärtsrörelser utan att nudda marken, förflyttning från väg utan att ryttaren skulle märka nåt, att vara en klick slime för att det är så tråkigt att gå rakt fram och så naturligtvis favoritgångarten takt.

Och den där orimliga julstämningen hänger kvar i höstrusket och tjatar om att jag ska baka smörgåspepparkaka...

lördag 5 november 2011

Stillhet

Det är lugnt i det lilla röda huset i skogen. Det luktar kaffe, ljusen brinner och katten kurrar.
Det kändes att gå ut till stallet alldeles ensam i kolmörkret en dag som denna.
En dag då vi ska tända ljus och tänka på dom som är på andra sidan.
Tänker dom lite extra på oss?
Det var helt stilla ute, stilla och mörkt och närvarande.

fredag 4 november 2011

Julstämning?

När det ser ut så här ute känns det väldigt märkligt att bli drabbad av julstämning. För det har jag blivit och det har hållit i sig ett bra tag. Hoppas bara den inte försvinner till jul.

Igår när jag var ute och red hade jag en helt orimlig julkänsla. Det var varmt, fuktigt, grått och luktade lera och blöt skog. Det var väldigt mysigt men juligt var det väl inte.

Inredningstidningar är jag en flitig konsument av men inte så här års. Jag tycker att jultemat kommer lite väl tidigt men i år kunde jag inte hålla mig. Jag blev bara tvungen att köpa en.

Jag har till och med övervägt att baka smörgåspepparkaka. Jag har själv bestämt att det är strängt förbjudet före första advent. Men i år kanske jag syndar...

söndag 30 oktober 2011

En timme för tidigt

I år var det bara en här hemma som med jagad blick kastade i sig frukosten och började klä sig i all hast. En timme för tidigt...

Jag önskar er alla en riktigt trevlig söndag!


fredag 28 oktober 2011

Det ljuvliga lantlivet

...bjuder nu på en hel del lera.

Om man vill gnälla och gosa in sig ordentligt i sin mysiga offerkofta kan man ju irritera sig på det. Jaa, det är jättejobbigt, luktar skit och det blir inte heller så särskilt fint i hallen.
Gräddbakelsen har i alla fall världens gulligaste öron.

Det ljuvliga lantlivet bjuder också på fantastiskt underlag och hisnande vackra färger. Och det är bromsfritt. Hösten är i toppform och den allra bästa tiden att rida är nu.




Dessa bilder är från igår. Jag avsäger mig återigen alla anspråk på nån slags fotokonst. Mitt fotograferande är endast dokumentation med en mobil jag inte riktigt kan med och oftast i farten.

Dagen idag har också tillbringats grensle. Gawin och jag har varit på utflykt tillsammans med grannarna på Ulvstorp och Kocktorp med vänner.
(Alla inom en sisådär femkilometernsradie får räknas till grannar när man bor så här.)
Vi träffades på Kocktorp och tog sen en sväng runt Målartorp. "The bridge of doom" knatades lugnt och fint över utan några som helst problem.
Det känns mycket viktigt att nämna det då den där bron är ett vida känt begrepp här i bygden och som min kompis sa:
-"vem faan har inte stått vid den där jääävla bron!"
Medan det finns folk som kaxigt med ett hånfullt röstläge skrockar att deras hästar minsann skulle knata över utan att ens blinka för dom har minsann pli på sina väluppfostrade hästar dom. Det är alltså dom som aldrig ens provat.
Ja, ja - det finns ett och annat undantag som bekräftar regeln som vanligt. Men många är det inte.

Tillbaka till ridturen:
Nu har jag fått en ny fin runda med bra vägar och stigar att vimsa bort mig på.
Folk och hästar droppade av efter vägen och tillslut var det bara en väldigt förvånad, ensam och gnäggande Gawin kvar. När han slutat undra vad i hela fridens dagar som hände knallade han pigg och glad hemöver för att anlända hemma vid stallet piggare än när vi gav oss av tre och en halv timme tidigare. Han är om möjligt till och med ännu mer morgontrött än mig.

torsdag 27 oktober 2011

Framförhållning

Ikväll har vi distansintresserade i klubben haft vår årliga planeringsträff. Vi som kunde komma i alla fall. Förutom det sedvanliga skitpratandet och maratonfikandet har vi planerat de gemensamma träningstillfällena. Vi har som vanligt ambitionen att ses en gång i månaden hemma hos de som har stall som är till för normalstora människor med fler än två hästar.
Kung Bore och andra högre makter brukar i slutändan vara de som har sista ordet och träningstillfällena minskar i antal i takt med snövädren. De har en förmåga att pricka in våra träningsdatum rätt så bra.
Jag tror även att det finns en högre makt som ingen ännu namngett som har till uppgift att spola is i backarna man inte vill köra hästtransport i. Och denne har tydligen ett nära samarbete med Kung Bore så de säkert täcker upp hela den sörmländska vintern.
Själv har jag lyckats ta mig till den ofantliga summan av två stycken såna här trevliga sammankomster under alla år. Senast var för tre år sedan då jag tillfälligt inhyste ickedistanshästen i grannstallet och kunde rida dit.

Men nytt år, nya förhoppningar!
Vi har ju ett lag-SM-guld att försvara och jag tar min uppgift som groom och allmän glädjespridare på fullaste allvar.

onsdag 26 oktober 2011

Dagarna går

... och då hamnar man ju i det här bloggdilemmat. När det är fullt upp så händer det en massa kul att skriva om men eftersom det händer en massa kul blir det ingen tid över att skriva om det.

Jag har t ex varit till Skövde och hälsat på Evelina. Vi spankulerade på stan, åt god mat, pratade och bara var.
Jag köpte en till ljuslykta istället för den som föll offer för plogbilen förra året. (Jaa, det var ju slarvigt av mig att inte flytta på den innan den blev översnöad.)

På lördagen var det dax för distansens årliga arrangörsträff som i år hölls på fina Scandic Billingen i Skövde.
Det är en trevlig tillställning där vi får ta del av nyheter och planer, träffa likasinnade, skratta, prata i mun på varann, äta god mat och sist men inte minst planera kommande års tävlingstermin.
För mina behov och eventella planer kommer det finnas många bra ritter att välja mellan så jag kan inte vara mer än nöjd.
Man slutar aldrig förundras över hur annorlunda folk ser ut när de är "civila" utan ridkläder - oftast blöta, svett, lera och hjälmfrippa. Det är knappt så man känner igen varann.

Bågskyttet går framåt och Gawin och jag har tränat på. Han är väldigt duktig och cool med skyttet. Nästa steg är nu att träna mer ridning på banan. Sen ska detta sammanfogas.... ja, vi har att göra med det där.

tisdag 18 oktober 2011

Mysdag egentligen

Det regnar och blåser och är en riktigt höstig mysdag. Om man är inne och eldar i sina äkta Ulrika Fagernäs -ljuslyktor. Men jag är på väg ut igen.
Hästarna står inne på tork så det kan bli lite ridning. Det finns inget dåligt väder...

Ännu fler nojjor

Det sägs att kunskap är lätt att bära. Jag vet inte det jag...
Ju mer kunskap man får desto mer inser man att man behöver lära sig. Och ju mer man får reda på desto mer finns det att oroa sig för.

Igår var jag iväg på foderföreläsning. Och fick reda på allt hästen kan få brist på, och att dom ska äta vissa grejer men blir förgiftade om dom får för mycket. Hurra! Ännu mer att oroa sig för.
Jag som knappt hämtat mig efter Lars Roepstorffs föreläsning för flera år sen. Min hjärna spelar fortfarande upp filmen med vad som händer när hästen sätter ner hoven på olika underlag. Huvva!

Nu var det mesta inget nytt under solen men en påminnelse i koncentrerad form är ett säkert kort för att höja pulsen och förstöra nattsömnen.
Egentligen borde jag inte fundera så mycket för mina hästar har det redan ungefär så som föreläsaren sa att dom skulle ha det. Men fantasin är god och lever sitt eget liv och mammas små tårtsmulor måste ha det bäst och perfekt hela tiden.

måndag 17 oktober 2011

Helgen som varit

... har varit händelserik, avslappnande, rolig och glad.

Lördagen tillbringades på Yxtaholms Slott med oerhört snygga och roliga pinglor. Pias 50-årsfirande har vi nu lyckats dragit ut på nästan hela året. Hon fyllde på riktigt i vintras, hade århundradets kalas i somras och nu avverkades vår present.
Pia skickades in på spa-behandling och jag, Sara och Annelie fördrev tiden med att hälsa på Prinsens Araber och Ella, promenad på slottsområdet, fönstertittande och prat med klubbkamrater som av en händelse kom ridandes förbi när vi stod och väntade på ett föl som inte ville hälsa på tre nyfikna tanter.

När Pia väldoftande hade rullats ut ur handdukarna var det dax för afternoon tea. Mycket gott!
Det är lätt att bli sittandes länge i den vackra och avslappnande miljön, och det blev vi.

Mörkret hade börjat falla när vi åkte hem. Det är meningen att man ska bli pigg när man slappnar av och vilar men det blir man inte, man blir jättetrött.
Men på ett bra sätt.

Söndagen mötte mig med den här godmorgonhälsningen när jag klev upp.

Då blev till och med jag på mindre tråkigt morgonhumör.

Dagen ägnades åt bågskytte. Maken visade sina färdigheter så det enda som fattas nu är att han finslipar sin ridning lite. Sonen och morfar kom lägligt och ville ju också prova. Ungefär där slutade mitt tränande. Sonen blev heltänd och ägnade resten av eftermiddagen och halva kvällen åt pilbågen.

Det blev dax för den blivande beridna bågskyttehästen Gawin att bekanta sig lite närmare med pil och båge. Hittills har han varit med och tittat och lyssnat och undersökt och varit allmänt jättenyfiken och jag har stått bredvid honom och skjutit och det har ju varit föga upphetsande.
Nu fick han komma ner på gården där vi riggat. Sonen kom ut och assisterade, först stod han bredvid och skjöt som jag hade gjort och sen sköt jag ett par pilar från ryggen.

Det gick jättebra - när han väl kommit över den förskräckliga chocken av att det stod en ljusblå frigolitbit på gräsmattan. Och den äter helt säkert upp till och med såna coola rockidoler som Gawin Åsgård.
Det hela toppades med en härligt höstig uteritt i kvällsol. En kanonhelg helt enkelt.

tisdag 11 oktober 2011

Att välja ytterdörr

Maken tittade uppenbarligen inte på Svenska Hollywoodfruar förra vecka. Det brukar inte jag heller göra men jag råkade springa förbi reprisen och såg den där lilla snutten när Maria skulle köpa ny ytterdörr. Idag har jag fått i uppdrag av maken att köpa ny ytterdörr till vår lilla boning. Jag frågade om inte han också skulle vara med och tycka för det brukar han ju vilja och fick det chockerande svaret att:
 - "Nää, det gör du så bra."

Det var så att jag funderade på att ringa mobila teamet eller i alla fall sjukvårdsupplysningen men vid närmare eftertanke är det smartare att vänta med det tills dörren kommit hem.

Så idag for jag då iväg till vårt lokala snickeri för att se vad dom hade. Där fanns brochyrer. Det fanns även tips och råd om vilka leveranrörer som levererar detta sekel. Så här sitter jag nu och kliar mig i skallen och har faktiskt hittat ett par kandidater bland dörrar som jag egentligen inte vill ha. Jag vill egentligen ha en riktig dörr i riktigt trä med riktig målarfärg på. Men leveranstiden på den drömmen är lääänge så nu får det bli en sån där sprutlackerad sak ändå och det blir nog bra bara den blir ditsatt.

Behovet att byta dörr har funnits så pass länge att mina krav har sänkts till att den ska gå att öppna och stänga, gå att låsa upp utan hockeytackling, ingen höststorm i hallen, frostfritt på hallgolvet och helst ingen snö innanför dörren när den är stängd.

Vi behöver en ny balkongdörr också för den dog på en fest, som jag inte var ansvarig för, och är nu obrukbar på alla sätt och vis. Många beslut på en dag och ska jag nu få bestämma själv så ska jag. Jag har en hel timme på mig!

fredag 30 september 2011

Och här är en vansinnigt ROLIG BLOGG !!!

Nyfiken!

Jag är väldigt nyfiken på vilka det är som läser den här bloggen i Chile, Ryssland, Tyskland, Finland och USA. I det sistnämnda landet har jag mina aningar men resten är ett mysterium för mig. Det är ju några från Sverige också, fler än jag trodde skulle vara intresserade av mitt orerande i skrift. Spännande och väldigt roligt. Tack för att ni ger av er tid!

Här har sommaren kommit på återbesök och trädgården är grundlurad, men det blir fint på köksbordet.

torsdag 29 september 2011

Söndagsutflykt till Ängen

Lewerentz & Co
Här finns ord och bilder från söndagens utflykt till Ängen.

Mallig morsa - igen!

Det kommer ingen instruktionsbok med barnen. Att fortplanta sig och föra arten vidare är det naturligaste i världen och vi människor har helt tappat instinkterna. På försommaren fick jag vara med om ett mirakel. Jag blev välsignad med upplevelsen att vara med om när Emma fölade och fick underbart ljuvliga lilla Luvan. Emma är ung och fick sitt första föl och gjorde allting rätt. Hon var lugn och trygg och visste precis hur hon skulle göra. Det har nog vi människor också vetat en gång i tiden.
Nu finns det handböcker i ämnet människobarn och kurser och TV-program men man blir ju inte ett dugg klokare av det så det är bara att köra på känn och hoppas man förstör dom så lite som möjligt.

Jag är omåttligt stolt över mina barn, att dom blev som dom blev trots allt. Just idag är det den äldsta dottern Evelina som får mig att spricka lite.
Läs HÄR på hennes blogg!

söndag 25 september 2011

Legender om det Arabiska fullblodet

Öknens son - Vindens dotter

"Då Gud bestämde sig för att skapa hästen, sade han till Sunnanvinden: - Förtäta dig, ty av dig vill jag skapa ett nytt väsen för att ära mina helgon och ödmjuka mina fiender. Och Sunnanvinden sade: - Så skapa detta väsen, O herre. Och Gud tog en handfull av Sunnanvinden, andades på det och skapade hästen."


Det finns några legender om hur Arabiska Fullblod kom till och det här är en av dom. Vackra ord om vackra hästar och mammas älsklingar. Legender är ju berättelser som berättats från generation till generation och så var det nån som till slut fick för sig att skriva ner det.
På det stora hela låter det högst rimligt och det mesta stämmer det säkert bra men nånstans var det nån som fick en liten detalj om bakfoten. Det där med Sunnanvinden låter ju fint men jag tror bestämt att Gud råkade få tag på en handfull av en tornado eller möjligen stormen Gudrun eller kanske var Sunnanvinden alldeles extra i farten den dagen.

Jag är varken helgon eller fiende men jag är ägare till två fantastiska Arabiska Fullblod och då blir man ödmjuk, om man nu inte var det innan. Så Guds plan fungerade fullt ut.

fredag 23 september 2011

Att göra ingenting

Att göra ingenting vad är det? Man gör ju nånting hela tiden. Man andas, hjärtat slår, tankarna snurrar, man blir pinknödig - ja listan kan göras oändlig även om man bara sitter still och gör ingenting.

Ibland ger jag mig själv en dag när jag ska göra ingenting eller rättare sagt inget planerat utan jag gör det som faller mig in. Jag behöver ha såna dagar och jag hade en sån igår. Jag tyckte inte att jag gjorde nånting alls men när jag tänker efter så...
Jag klädde på mig, åt frukost, plockade med disk, tvätt, handlade, hämtade barn, pysslade med hästarna, mockade, var hundvakt, pratade i telefon, planerade helgen, läste ikapp på nätet, tittade på TV, lagade mat, duschade, drack kaffe, åt godis - men inte nödvändigtvis i den här ordningen. Ja, det är vad jag kommer ihåg så här på rak arm. Och ändå fick jag inget gjort och det var det som var planen.

måndag 19 september 2011

Pilbågar och äppelpaj

Nu dånar hösten utanför huset. Det har varit en riktig mysdag idag - om man varit inomhus alltså. En bra dag för pyssel så som att ta tag i den där strykhögen som legat ett tag. Ett tag kan man lugnt säga när man stryker juldukar i september.
Det har också varit en bra dag för äppelpaj. Äpplena kommer från dom där äppelträden under vilka vi inte äter långa lunchbufféer. Men dom är väldigt uppskattade av djuren som bor i skogen med oss. Ibland kan en dyngrak älg titta in genom sovrumsfönstret.

Igår provade vi nåt nytt och väldigt roligt Gawin och jag - Beridet Bågskytte
Man ska alltså skjuta pilbåge sittandes på en galopperande häst och helst både överleva och träffa en tavla. Jättekul!
Nu börjar man med att träna både sig själv och hästen var för sig och jag är både förvånad och ganska stolt över att jag faktiskt fick iväg några pilar ståendes på marken. Mina pilbågserfarenheter sträcker sig till leksakspilbågar med sugproppspilar. Och det var i förhistorisk tid.
Jag fick också prova att skjuta sittandes på redan utbildad häst, snälla och duktiga Selma. Hon skrittade så fint med mig och pilbågsmajjen Risto gick med och jag gjorde precis som han sa och prickade faktiskt tavlan.
Jag prickade tavlan sittandes till häst som rörde på sig! Fattar ni!

Sen fick Gawin komma ut och titta på banan och på dom där duktiga som både galopperade och skjöt samtidigt. Han var så duktig och skrittade banan så lugnt och när dom andra red stod han och tittade. Han fattade ju förstås direkt att det är så där han ska göra sen när mamman tränat upp sig så hon hänger med.
Det var en mycket bra början och han var världens duktigaste kille.

Det hela avslutades med gott fika och prat med trevligt folk. Det här ska vi absolut göra om.
Stort tack till Jossan och Yvonne på Ulvstorp för gästfriheten och för förmånen att få låna fina Selma!

Både Gawin och jag var väldigt nöjda med dagen när vi traskade hemöver. Jag har träningsvärk och Gawin är hur pigg som helst dag. Typiskt...

tisdag 13 september 2011

Tusen tack!

Tack kära läsare för fina, roliga och inspirerande kommentarer både här och på Fäjsbooken, äjsbooken. Jaa, hälsingarna och några till fattar det där sista.

Det blir nog inte nåt av med det där fotandet i köket där jag svassar runt och är allmänt huslig iförd svepande klänning. Det vore synd att skrämma familjen som chockade kommer att tro att mamman övertagits av demoner eller blivit utbytt till nåt från en annan planet.
Men när sovrummet är klart då lovar jag er ett riktigt fint inredningsreportage med stilleben och allt. Det kommer nog behöva göras innan vi flyttat in...

Den mysiga offerkoftan var väldigt bra men åkte av efter en stund. Jag hade inte tid med den längre för min fina och kära vän Sara som stått ut med mig sen vi var små firade sin förtionde födelsedag. Vi satt vid långbord ute på den mysiga ladan, ett sant och lantligt nöje. Sånt kan man inte göra om man bor i lägenhet i stan.
(Just nu kom Svante in med lite vickning i form av en skapliger sork, smarrigt)
Jag tycker nog att jag borde ha vunnit tipspromenaden men det gjorde jag inte. Och eftersom jag inte alls är nån tävlingsmänniska så släpper jag det. Vi hade ändå väldigt trevligt. Även om det hade varit bättre om jag vunnit...


Idag har vi besök av stormen Katja. Det är ett väldigt liv på det där fruntimmret här utanför! Ridplanerna jag hade för dagen gick om intet. Det finns skonsammare sätt att ta livet av sig på om man nu skulle vilja det och det vill jag inte. Men imorrn, imorrn så. Då blir det bra att mjuka upp träningsvärken med. Jag har nämligen varit på gympa ikväll för första gången på ett och ett halvt år och det gick alldeles för bra så nån hake måste det finnas nånstans.
Träningsvärk är bra för då vet man att man har muskler och då behöver man ju inte träna.

lördag 10 september 2011

Jaha...

Gårdagens planer sket sig redan i starten. Det lugna livet på landet kom emellan. Nej, det är ju faktiskt inte som i inredningstidningar och bleka bloggar. Inte på riktigt. Hängmattan är inte välanvänd, långa mysiga luncher under äppelträden med fullt buffébord som tar minst två dagar att laga till lyser med sin frånvaro och det där med att njuta av sin enorma och alltid välskötta trädgård - nej, inte utan min trädgårdsmästare som jag inte har.
Åt att svassa runt i svepande ljusa klänningar i det fantastiska lantköket fullt med årets skörd och syltningar och saftningar säger jag bara HA HA! Sånt göres endast på bild. Men visst jag kan ställa till det här, klä upp mig och tvinga nån av ungarna att fota, redigera och skratta ihjäl sig.

Och så har vi den rogivande tillvaron med djuren. Jaa, det är den - ibland. Men oftast är det lera, bajs, massvis med hår, fodertransporter på blank-is, bära vatten, trampa i kattens matrester barfota på väg till toan om natten i kolmörkret och har man riktigt tur får man frukost på sängen i form av en rekorderlig sork.

Vad som inte syns på bild är timmarna som läggs mellan det fotade fina fikabordet i trädgården, stilleben i vardagsrummet (allt skit är rakat åt sidan i en hög, jag lovar), promenader i svampskogen (det tar timtal att rensa skiten sen!), hästarna som med fladdrande manar ser ljuvliga ut i hagen dom äter och bajsar varenda dag till och med på julafton och katten är inte alls lika mjuk när den ska knölas in i transportburen för veterinärbesök.

Till det här fantastiskt vackra och lugna livet på landet går det åt en hel del fordon. Det är inte precis så att man kan åka kommunalt. Man måste ha bilar och i dom tillbringar man många timmar. Hästtransporten nämner jag bara i förbifarten. Helst behöver man en traktor också men man kan ju inte ha allt och istället tackas högre makter för underbara traktormän och grannar.
Dessa fordon ska inte bara finnas dom ska funka också annars är man rökt, och betalas.

För att finansiera detta lugna liv på landet med ett gammalt renoveringsobjekt att bo i, djur att älska och lugnt läge bortom tätbebyggtområde behöver man oftast nån form av förvärvsarbete. Det är få förunnat att skita pengar. Tidsmässigt borde man kunna räkna ut med lilltån att det inte går ihop sig.
Inte på inredningstidningsvis, det är då ett som är säkert.

Vintern är vit och mysig och ett kapitel för sig som jag säkert får anledning att återkomma till.

Nu ska jag fortsätta mysa i min stora offerkofta tillsammans med min mansförkylning och smida vidare på planerna om en liten lägenhet, cykel och papegoja. En balkong vill jag i alla fall ha.

(Man kan heller inte gå och lägga sig och vara särskilt sjuk med denna livsstil, djuren äter även på sjukdagar)

torsdag 8 september 2011

Det tar sig

Nu börjar sovrummet ta form. I alla fall i mitt huvve. Lite snickerimålning kvar och ett färghandelsbesök. I färgaffärer är jag som ett barn på julafton, det är nästan lika bra som Lantmanna.
Jag har nog lyckats sålt in tapeten till maken, tror jag. Den är ju myyycket finare i verkligheten och färgen är inte riiiktigt lika skarper som på dataskärmen.

Vad gäller gardiner så är jag rädd att det måste bli ett besök på Växbo Lin. Så fort jag tänker tanken springer plånboken och gömmer sig men jag springer envist efter och letar reda på den.
Vi behöver ett nytt överkast också och nya mattor och lampor och nåt snyggt klädskåp och...
Ja ja, det blir nog bra bara det blir målat.

onsdag 7 september 2011

Nyinflyttad på fattigmansridbanan

I brist på riktig ridbana rider vi i en av hagarna när underlaget tillåter. Igår tog Gawin och jag oss en svängom där och upptäckte att nån flyttat in sen sist.
Jag som inte är nån expert på sånt här slängde ut en bild på Fejan. Där får man ju bra förslag, allt från rumpnissar till Hin Håle. Det sistnämnda hoppas jag verkligen inte att det är och rumpnissar bor ju i skogen. Några, hälsingegrabbarna, trodde det var nåt slags djur. Ja, det trodde ju faktiskt jag låg närmast till hands också. Det måste vara nåt ohygieniskt i alla fall som bajsar i hallen.
En grävling är det som bor där. Den har troligen flyttat hit från grannen vars hundar inte ville ha husdjur.

Ridningen gick riktigt hyfsat ändå med tanke på att jag är stel som ett kylskåp. Eftersom det var ett tag sen vi dressyrade tänkte jag mig lite uppmjukande övningar i mestadels skritt. Skit-trökigt tyckte Gawin.
Han knatade på så snällt efter bästa förmåga med tanke på SIS (Skit I Sadeln). Lite då och då hittade han på egna övningar som han tyckte passade in, t ex trippel vinkelvolt i skruv med efterföljande fyrfotahopp rätt åt sidan utan att nudda marken. Jag antar att han som är en omtänksam och hjälpsam kille skulle agera sjukgymnast igen när han kände min oföljsamhet så jag skulle få ett "klock" i höften men det ville sig inte. Vi får jobba vidare på det idag.

måndag 5 september 2011

Kantareller, kantareller...

... dom är ju så roliga att plocka. Och nu finns det massor, överallt. Så man plockar och plockar och så kommer man hem stolt och nöjd. Ja men just ja, dom ska ju rensas också... Jättekul - eller inte...

Idag hade jag värsta läget. En hel massa både plockade och rensade så jag kunde bara förvälla och fylla frysen. Lätt som en plätt!

torsdag 1 september 2011

Försöker måla fönster mellan regnskurarna och funderar över färger och inredning till sovrummet. Porr-rött eller häx-lila? Grönt funkar ju alltid. Eller blått...


tisdag 30 augusti 2011

Imorse var det höst i luften, underställ och vantar på. Lovely! Äntligen!
Trots att jag är onormalt frusen gillar jag när det blir lite kallare och man får klä på sig. Underställ och raggsockar, det är grejer det.
Jag gillar den friska luften, att det luktar skog och dom fina färgerna. Jag gillar att man slipper vara sådär klämkäckt somrig. Inte för att jag kan vara sån, men ändå...

Och man kan rida utan att få oönskat sällskap av sjutusen bromsar. Men nu kommer älgflugorna - tänk att det ska finnas nåt att gnälla över jämt. Vilken tur, skulle bli bra nog tråkigt annars.