Jag är periodare och snöar in på saker. Det är liksom ingen hejdsel på mig. Om jag snöar in på ett ämne kan jag läsa tills ögonen trillar ut. Det är ofta historiska saker jag torskar på och det finns hur mycket spännande som helst som gamla hus, byggnadstekniker, indianer, hästutrustning... Mycket tidsödande.
Jag har även praktiska perioder mest av textilt slag. Om jag börjar sy tar det ett tag innan köksbordet blir rent igen. Inte för att det brukar finnas plats att äta vid det annars heller men ändå.
Nu har jag en stickperiod. Dom kommer ganska regelbundet med några månaders mellanrum. Det värsta med det här är ju att ju mer man skapar ju fler strålande ide'er ploppar upp i huvve. Den där hjärnan som lever sitt eget liv kommer på det ena mer lysande än det andra. En kär vän till mig som är likadan säger att jag har en lightversion av nån bokstavskombination och det stämmer nog allt för bra det.
Jag kan liksom inte göra nåt med måtta och det är lika när jag inte gör nånting. Det gör jag också fullt ut. Iallafall är det så det ser ut utanpå. Innanpå håller hjärnan på och kommer på finurliga lösningar och saker jag kan konstruera och som läggs i projektbanken som redan är överfull. Överfull är också röran av braatthasaker. Sånt som ligger här och där och väntar på att bli till nåt annat.
Jag gillar liksom tanken på att återanvända och att själv göra saker som är särskilt anpassat till det jag behöver.
Och nu så stickar jag upp ett braatthagarn som jag köpte för några år sedan. Vi får väl se hur det blir för det där med att hålla sig till och följa mönster är ju inte min bästa gren. Rätt vad det är kanske jag får för mig att det blir bättre att göra på nåt annat sätt eller att det som nu har börjat som en kofta slutar som nåt helt annat.