måndag 17 november 2014

Men träningen då?

Joodå, vi tränar på. Lite olika fokus för hästarna, den ena lite mer dressyr och den andra lite mer åt distanshållet. Olika individer med olika behov. Jag får göra det som behövs och det borde ju göra mig ganska vältränad. Det är nu vi kommer till det här med att hästar tränar upp sig mycket fortare och bättre än människor, även fast än människan tränar dubbelt så mycket. Ja, det blir ju så med två hästar men vad hjälper det.
Det finns folk som kan göra nästan vad som helst utan att få träningsvärk, det finns folk som får träningsvärk och kan träna bort den och så finns det jag som får träningsvärk så fort jag anstränger mig minsta lilla och inte kan träna bort den för det blir bara värre. Jag har två väldigt lättränade hästar - dålig ekvation. Och jag är konstant rövhalt.

Att träna ett sto vet ju alla som håller på med hästar att det är lite olika från dag till dag på vilken nivå hormonerna är. Det finns förstås lika många olika varianter på det här som det finns ston. Det finns också lika många varianter på hur man löser det här som det finns ryttare. Ibland tror jag män har lite lättare vissa dagar än kvinnor. Två fruntimmer med mens är ett för mycket.
Vissa dagar bör man göra varann den tjänsten att sysselsätta sig på varsitt håll. Den ena i exempelvis hagen och den andra så långt bort från levande varelser som möjligt. Vissa dagar är den ena kvinnan jättepepp på att träna och i sin iver missbedömer den andra. Då blir det bara skit och pannkaka.

Att ha en valack är ju plättlätt för dom är stabila och precis lika varendaste dag så det är bara att träna på efter sitt schema, sägs det. Det har jag inte märkt. Man kan som valack också vara felplacerad av Gud. Man kanske egentligen skulle blivit transa och varit med i After Dark och fått leva ut sin inre dramaqueen. Man kanske känner sig alldeles missförstådd av alla andra runt omkring en och inte har en aning om var man ska göra av sig själv. Man kanske har alla bokstavskombinationer på en gång och dessutom kommit på ett alldeles eget alfabete. Man kanske är så genial så folk man har runt sig inte hänger med.

Glöm träningsmetoder och scheman för att träna muskler och kondition och andra fysiska färdigheter. Är det fel dag så gör det ingen som helst nytta. Tänk efter hur du är själv, har du lust att göra precis allt du blir tillsagd och allt som står på schemat varje dag? Är du i fysisk form att för stunden alltid göra förutbestämda saker? Nä, tänkte väl det.....

Men för att bli starkare, få bättre kondis, bättre utbildning, gå framåt i träningen är det ju vissa grejer man måste göra. Ju högre upp i träningen ju mer noggrant med organisationen blir det. Och när man lär in nya saker bör man göra det bra från början. Man måste göra vissa saker för att få ett visst resultat man kan inte bara lulla runt och göra det som känns bäst för stunden.

Det är nu det kör ihop sig på riktigt. Det är nu man måste känna. Man måste känna sig själv, sin häst, hästar som djur i allmänhet, sin dagsform, sin omgivning, sin utrustning, sin erfarenhet, sin självrannsakan och väldigt mycket mer.
Jävligt jobbigt. Jävligt mycket att träna på, och då har vi inte ens kommit till den fysiska träningen av hästen. För utan alla dom här beståndsdelarna på plats blir det ingen bra fysisk träning av hästen.

Det här ser ju oerhört negativt ut. Det finns dom som inte alls känner igen sig, som bara rider på och utför och sen spelar det ingen roll om hästen är missnöjd för nu står det här på schemat och en genomförd träning är en lyckad träning. Det gamla uttjatade uttrycket "hästen är ledig 23 timmar per dygn och då kan den gott jobba och göra som jag säger den 24:de."

Nej, det är inte negativt det är positivt. Det är positivt när man får till det och får alla bitarna på plats. När man gör rätt saker rätt dag på rätt plats med rätt sinnelag. När man har kört på sin känsla med sin erfarenhet och kunskap i bagaget och summan av det blir rätt. När man i sin brist på kunskap och erfarenhet har vett att låta bli saker som annars bara skulle ställa till det. Här har vi kanske det svåraste av allt för att ju mer man lär sig ju mer inser man att man inte kan. Och för att inse det behöver man lära sig en hel del. Nu blev det jävligt jobbigt igen.....

Förövrigt går det riktigt bra här med båda hästarna. Dom flesta dagar blir rätt och nån gång ibland är jag inte snabb och klyftig nog att anpassa mig för en lyckad träning. Både och är lärorikt och det funkar bara om man tänker efter och inte kör på (jävligt jobbigt) utan funderar och lägger i kunskapsbanken. Vi har nått en del mål, bättre än jag förväntat mig. Här krävs det en hel del funderande på varför. Känsla.

Och ibland behöver man bara få klia sig först.
Foto: Christel Bergkvist