söndag 31 juli 2011

Dösidan

Igår hade jag den äran att vara med och fira att min kära vän i ur och skur och vått och torrt och nöd och lust Pia varit inne på sitt femtionde år i några månader och numera är på dösidan. Det gjordes med buller och bång!

Det hela började efter en del kucklande i telefon med en liten förfest för tre här hemma. Så här i eftertänksamhetens kranka blekhet var det ganska osmart. När gästerna hittar värdinnan i hagen iförd morgonrock kl 17 behövs kanske inget vin och vi fick förstås ett glas i handen så fort vi entrade Kulltorp. Där hade det inte sparats på krutet och trädgården hade byggts om ändamålsenligt med diverse tält och bar på verandan.

Vi satt vid små bord om åtta personer och jag insåg med fasa att jag hamnat med bland annat födelsedagsbarnet och ett gäng vikboländare. Dom har jag varit på fest med förr...
Vi gick ut hårt genom att grunda förrätten med en snaps och på den vägen fortsatte det. Vikboländarna är inte kloka på en fläck och ena hejjare på att sjunga. Så pass att borden vandrade iväg och jag helt plötsligt sitter med en sjufemma i ena handen och en bärs i den andra. Rädda det som räddas kan!

Efter mycket god mat, snaps, öl, vin, sockerbitar, skönsång, påsar på huvve, snapsglas i ögonen, papptallrikar på öronen, tal, tårar och en väldig massa skratt drog bandet igång. Drag från början till slut och jag har en förskräcklig träningsvärk idag.

Det gamla talesättet att det var bättre förr kom rejält på skam. Vi blir bara bättre med åren och 50 är det nya 27. Vad har det där med dösidan kommit ifrån?
Vissa var kloka och åkte hem i skaplig tid, andra när det ljusnat. Idag är nog dom flesta av oss lite på dösidan men det går väl över nått tag.

Den här roliga festen kommer jag leva på länge!

Jag är väldigt bra på att prata men inte på att hålla tal så jag skriver några rader här istället.

Tilll min älskade vän Pia!
Det finns ingen som du. Du är vänskapen personifierad med alla dess egenskaper.
Jag är välsignad som har dig.


Och så är du väldigt snygg;)

fredag 29 juli 2011

Min polare Tor

Idag var han i farten igen min polare Tor. Jag har ingen aning om vad jag gjort för ont, eller inte vilket av det i alla fall men han har tydligen bestämt sig för att bombardera vårt hus.
Det här var åskväder nummer jag-har-ingen-aning i ordningen.

Jag håller på och rensar grusgången i godan ro för det känns lite väl magstarkt att ta hela med gräsklipparen. Det ser mulet ut och vi har haft en liten eller i alla fall ganska kort regnskur. Det börjar mullra långt bort och jag tycker visst det är riktigt smart att fixa mat innan det blir strömlöst. Det går ju så fort.
Trots att jag är en vältränad snabbmatskock hinner jag inte mer än börja förrän det smäller till å det kraftigaste och blir svart. Ja, ja, vi har ju godis vilken himla tur så vi slipper gå hungriga.

Kvällen ridtur uteblev till förmån för levande ljus och sällskapsspel. Det ägnar vi oss åt när det inte går att sysselsätta sig med sånt som kräver el eller utomhusvistelse.
När spel skulle väljas föreslog ett av mina välartade barn Analfabet. Sagt och gjort. Tänk vad många konstiga ord det finns. Två partier hanns med innan det blev dax att försöka laga mat igen.
Förövrigt är det helt normalt att äta mat klockan tio på kvällen i det Åsgårdska hemmet, som även denna gång stod pall för Tor.


söndag 24 juli 2011


Nu har mästerfotografen varit framme igen;) En stilstudie från Gawins och min ridtur med Sara, Tummen, Malin och Topas. Mer att läsa om det och fler bilder finns här Lewerentz & Co

Ridning, bromsar och kläder

Häromdan gav vi oss ut på vad som skulle vara en mysig skrittur Wiszca och jag. Det var en ovanligt dålig idé. Jag har då aldrig varit med om så mycket broms! Och varför vänder man inte då?
Det är inte bara bra att vara envis och tillslut är det ingen idé att vända för det är lika långt åt båda håll.

Nöden är uppfinningarnas moder och Wiszca fick min tröja om halsen.


Hästar har inte kläder tycker Wiszca, vanligtvis. Vanligtvis ska hästar springa nakenfis jämt, grimma och träns undantaget. Men det finns tillfällen och det här var ett sånt.



Wiszca var nöjder och glader och jag tackade för att hon inte hade någon nytta av mina byxor för vad gör man inte för sin älskade lilla gräddbakelse.

tisdag 19 juli 2011

En kvällstur

Det har varit minst sagt blött ute idag men framåt kvällen blev det fantastiskt fint väder, tyckte vi och 547 stycken bromsar - i runda slängar.


Gawin kollar på kossor


Wiszca irriterar sig på bromsar


Skogsväsen

Utsikten från vårt hus





måndag 18 juli 2011

Trägen vinner!

Det är tur att man är envis som en blå gris när man inte är nåt datasnille. Men det är inte bra för hälsan att hålla på med sånt här. Nu har i alla fall Wiszca och Gawin varsin sida, och man kan till och med klicka på deras bilder ute till höger och komma till deras sidor. Det ska man kunna, tror jag?

Inte var det lätt inte. Först ska man komma på hur man gör. Tur att man är läskunnig, frågan är bara var man ska läsa. När sidhistorierna var avklarade var det dax för bilder. Dom där jävla bilderna... Det blev riktigt skapligt tillslut ändå. Till en början.

Då fick jag den strålande idén att jag skulle länka deras bilder på högerkanten till deras sidor. Hur dum får man bli?
Jaa, joo... det var ju bara att fixa in länken på raden och klicka spara. Plättlätt! Åh, vad duktig jag kände mig.

Wiszcas bild blev jätteliten. Okej - ta en snus, dricka kaffe, gå på toa, klampa i trappen, säga fula ord, plippa på datorn. Då blev bilden jättestor!

Dax för lunch och djupandning.

Bloggar har ju alla människor. Hur svårt kan det va?

söndag 17 juli 2011

Sammanfattning av fredagkvällen

Fredagkvällen sammanfattades så bra av Malin att jag inte har något att tillägga så jag lägger till en länk istället:
Lewerentz & Co

Falu Rödfärg

Man känner onekligen historiens vingslag när man målar med den här färgen. Det är nästan så att man kan inbilla sig att man är aningens kulturell.


Vårt hus blivande vinterjacka


Det är roligt att måla för det blir resultat på en gång. Nu är ju det här resultatet ganska långdraget för det går åt en del färg till ett hus, om än så litet. Det har sina fördelar ibland.

Svante låg och sov medan jag kletade och smetade och slet i mitt anletes svett.
Vissa har det bra. Och jag också. 



fredag 15 juli 2011

Bra ridväder?

Så här tycker Wiszca om blåsväder...

Jag tyckte det var jättebra ridväder igår. Regn och blåst = inga bromsar och myggor och annat fråt. På vägen till Åå blåser det jämt, även när det inte blåser. Och när det blåser så är man glad om man sitter kvar i sadeln.
Det blev genast bättre när vi kom in i skogen. Wiszca var nöjd och glad för vi travade lite. Efter flera veckor av skritt är hon tämligen lättroad. Hur länge det nu håller i sig...

Det var mysigt och märkligt stilla ute trots vädret. En sån där kväll när man vet varför man har häst.

tisdag 12 juli 2011

Äntligen!

Men tänk, jag är mer än lovligt saktfärdig jag ibland. Att det ska behöva ta nästan hela semestern att få upp hängmattan.
Bättre sent än aldrig är ett slitet men ack så användbart ordspråk.

Nu kan jag tillbringa resten av semestern liggandes här och förtränga att jag just köpt några hinkar Falu Rödfärg...




måndag 11 juli 2011

Skritt - igen...

Wiszca är nu heligt trött på att mamman envisas med att skritta och skritta. Det är så tråkigt! Att rehabilitera sig efter en stukning är för mesar och hästhypokondriker, som mamman. Kan man springa så ska man!

Dagens ridtur var inget undantag, så tråkig. Inte gick det fort inte. Men en backande traktor, en motorsåg och insikten att vi var på väg hem till Pia gjorde det hela mycket roligare. Nu var det med det långa benet före och spetsade öron vi stegade mot Kulltorp. Där är det alltid roligt att hälsa på, träffa kompisarna och så får man eget rum. Ett rum med kli-kvastar på väggen, svansen blir så fluffig och fin.

Efter kaffe och skitprat på verandan taktade vi hemöver, nöjda och glada och med hockeyfrilla i svansen.

Gawin var lite grinig för att han inte fick följa med men han fick en helkroppsmassage igår så honom går det ingen nöd på.

fredag 8 juli 2011

Konsten att införskaffa en bysthållare, som passar

Nu kommer mina kollegor genast tänka på serien vi har på toaväggen och skratta gott. Ungefär så gick det till igår.

Imorgon ska vi på bröllop och till det har inhandlats en klänning som inte kommer överens med hemmavarande bh-bestånd. Jag är av den uppfattningen att bh:n inte är det klädesplagg som ska synas mest. Axelbandslöst har jag blivit föreslagen av fler än en person. Axelbandslöst, det var tider det! Men det är inte längre ett alternativ. Inte heller tejp. Jag tror nämligen att det gör jätteont att riva bort två rullar silvertejp på natten när man kommer hem.

När man går in i en butik och stegar fram mot underklädesavdelningen känns det som att hamna i ett annat universum. Det finns hur mycket som helst. Hur svårt kan det vara?
Att hitta rätt modell, rätt färg och rätt storlek är illa nog. Sen ska det provas också.

Det mesta hamnar i nej-men-det-där-gick-inte-alls-högen, några i den-sitter-skapligt-högen. När första utrensningen är gjord är det dax för rörelsetestet. Man ställer sig med båda fötterna stadigt på jorden, lutar överlivet framåt och hoppar och skakar. När man sedan ställer sig raklång igen ska både bh och det som är tänkt att vara kvar däri befinna sig på samma plats som innan testet.
Det är då man får klä på sig igen och gå ut och hämta lika många till för en andra provning.

Det blev ett köp tillslut. Valet föll på den-här-blir-nog-bra-när-jag-sytt-om-den.

onsdag 6 juli 2011

Jag bloggar alltså finns jag

Det var naturligtvis Saras strålande idé från början. Nej, men jag har väl ingenting att skriva om. Eller det kanske jag har. Vi får väl se vad det blir. Hur som helst så ska man ju ha en blogg nuförtiden.