söndag 30 oktober 2011

En timme för tidigt

I år var det bara en här hemma som med jagad blick kastade i sig frukosten och började klä sig i all hast. En timme för tidigt...

Jag önskar er alla en riktigt trevlig söndag!


fredag 28 oktober 2011

Det ljuvliga lantlivet

...bjuder nu på en hel del lera.

Om man vill gnälla och gosa in sig ordentligt i sin mysiga offerkofta kan man ju irritera sig på det. Jaa, det är jättejobbigt, luktar skit och det blir inte heller så särskilt fint i hallen.
Gräddbakelsen har i alla fall världens gulligaste öron.

Det ljuvliga lantlivet bjuder också på fantastiskt underlag och hisnande vackra färger. Och det är bromsfritt. Hösten är i toppform och den allra bästa tiden att rida är nu.




Dessa bilder är från igår. Jag avsäger mig återigen alla anspråk på nån slags fotokonst. Mitt fotograferande är endast dokumentation med en mobil jag inte riktigt kan med och oftast i farten.

Dagen idag har också tillbringats grensle. Gawin och jag har varit på utflykt tillsammans med grannarna på Ulvstorp och Kocktorp med vänner.
(Alla inom en sisådär femkilometernsradie får räknas till grannar när man bor så här.)
Vi träffades på Kocktorp och tog sen en sväng runt Målartorp. "The bridge of doom" knatades lugnt och fint över utan några som helst problem.
Det känns mycket viktigt att nämna det då den där bron är ett vida känt begrepp här i bygden och som min kompis sa:
-"vem faan har inte stått vid den där jääävla bron!"
Medan det finns folk som kaxigt med ett hånfullt röstläge skrockar att deras hästar minsann skulle knata över utan att ens blinka för dom har minsann pli på sina väluppfostrade hästar dom. Det är alltså dom som aldrig ens provat.
Ja, ja - det finns ett och annat undantag som bekräftar regeln som vanligt. Men många är det inte.

Tillbaka till ridturen:
Nu har jag fått en ny fin runda med bra vägar och stigar att vimsa bort mig på.
Folk och hästar droppade av efter vägen och tillslut var det bara en väldigt förvånad, ensam och gnäggande Gawin kvar. När han slutat undra vad i hela fridens dagar som hände knallade han pigg och glad hemöver för att anlända hemma vid stallet piggare än när vi gav oss av tre och en halv timme tidigare. Han är om möjligt till och med ännu mer morgontrött än mig.

torsdag 27 oktober 2011

Framförhållning

Ikväll har vi distansintresserade i klubben haft vår årliga planeringsträff. Vi som kunde komma i alla fall. Förutom det sedvanliga skitpratandet och maratonfikandet har vi planerat de gemensamma träningstillfällena. Vi har som vanligt ambitionen att ses en gång i månaden hemma hos de som har stall som är till för normalstora människor med fler än två hästar.
Kung Bore och andra högre makter brukar i slutändan vara de som har sista ordet och träningstillfällena minskar i antal i takt med snövädren. De har en förmåga att pricka in våra träningsdatum rätt så bra.
Jag tror även att det finns en högre makt som ingen ännu namngett som har till uppgift att spola is i backarna man inte vill köra hästtransport i. Och denne har tydligen ett nära samarbete med Kung Bore så de säkert täcker upp hela den sörmländska vintern.
Själv har jag lyckats ta mig till den ofantliga summan av två stycken såna här trevliga sammankomster under alla år. Senast var för tre år sedan då jag tillfälligt inhyste ickedistanshästen i grannstallet och kunde rida dit.

Men nytt år, nya förhoppningar!
Vi har ju ett lag-SM-guld att försvara och jag tar min uppgift som groom och allmän glädjespridare på fullaste allvar.

onsdag 26 oktober 2011

Dagarna går

... och då hamnar man ju i det här bloggdilemmat. När det är fullt upp så händer det en massa kul att skriva om men eftersom det händer en massa kul blir det ingen tid över att skriva om det.

Jag har t ex varit till Skövde och hälsat på Evelina. Vi spankulerade på stan, åt god mat, pratade och bara var.
Jag köpte en till ljuslykta istället för den som föll offer för plogbilen förra året. (Jaa, det var ju slarvigt av mig att inte flytta på den innan den blev översnöad.)

På lördagen var det dax för distansens årliga arrangörsträff som i år hölls på fina Scandic Billingen i Skövde.
Det är en trevlig tillställning där vi får ta del av nyheter och planer, träffa likasinnade, skratta, prata i mun på varann, äta god mat och sist men inte minst planera kommande års tävlingstermin.
För mina behov och eventella planer kommer det finnas många bra ritter att välja mellan så jag kan inte vara mer än nöjd.
Man slutar aldrig förundras över hur annorlunda folk ser ut när de är "civila" utan ridkläder - oftast blöta, svett, lera och hjälmfrippa. Det är knappt så man känner igen varann.

Bågskyttet går framåt och Gawin och jag har tränat på. Han är väldigt duktig och cool med skyttet. Nästa steg är nu att träna mer ridning på banan. Sen ska detta sammanfogas.... ja, vi har att göra med det där.

tisdag 18 oktober 2011

Mysdag egentligen

Det regnar och blåser och är en riktigt höstig mysdag. Om man är inne och eldar i sina äkta Ulrika Fagernäs -ljuslyktor. Men jag är på väg ut igen.
Hästarna står inne på tork så det kan bli lite ridning. Det finns inget dåligt väder...

Ännu fler nojjor

Det sägs att kunskap är lätt att bära. Jag vet inte det jag...
Ju mer kunskap man får desto mer inser man att man behöver lära sig. Och ju mer man får reda på desto mer finns det att oroa sig för.

Igår var jag iväg på foderföreläsning. Och fick reda på allt hästen kan få brist på, och att dom ska äta vissa grejer men blir förgiftade om dom får för mycket. Hurra! Ännu mer att oroa sig för.
Jag som knappt hämtat mig efter Lars Roepstorffs föreläsning för flera år sen. Min hjärna spelar fortfarande upp filmen med vad som händer när hästen sätter ner hoven på olika underlag. Huvva!

Nu var det mesta inget nytt under solen men en påminnelse i koncentrerad form är ett säkert kort för att höja pulsen och förstöra nattsömnen.
Egentligen borde jag inte fundera så mycket för mina hästar har det redan ungefär så som föreläsaren sa att dom skulle ha det. Men fantasin är god och lever sitt eget liv och mammas små tårtsmulor måste ha det bäst och perfekt hela tiden.

måndag 17 oktober 2011

Helgen som varit

... har varit händelserik, avslappnande, rolig och glad.

Lördagen tillbringades på Yxtaholms Slott med oerhört snygga och roliga pinglor. Pias 50-årsfirande har vi nu lyckats dragit ut på nästan hela året. Hon fyllde på riktigt i vintras, hade århundradets kalas i somras och nu avverkades vår present.
Pia skickades in på spa-behandling och jag, Sara och Annelie fördrev tiden med att hälsa på Prinsens Araber och Ella, promenad på slottsområdet, fönstertittande och prat med klubbkamrater som av en händelse kom ridandes förbi när vi stod och väntade på ett föl som inte ville hälsa på tre nyfikna tanter.

När Pia väldoftande hade rullats ut ur handdukarna var det dax för afternoon tea. Mycket gott!
Det är lätt att bli sittandes länge i den vackra och avslappnande miljön, och det blev vi.

Mörkret hade börjat falla när vi åkte hem. Det är meningen att man ska bli pigg när man slappnar av och vilar men det blir man inte, man blir jättetrött.
Men på ett bra sätt.

Söndagen mötte mig med den här godmorgonhälsningen när jag klev upp.

Då blev till och med jag på mindre tråkigt morgonhumör.

Dagen ägnades åt bågskytte. Maken visade sina färdigheter så det enda som fattas nu är att han finslipar sin ridning lite. Sonen och morfar kom lägligt och ville ju också prova. Ungefär där slutade mitt tränande. Sonen blev heltänd och ägnade resten av eftermiddagen och halva kvällen åt pilbågen.

Det blev dax för den blivande beridna bågskyttehästen Gawin att bekanta sig lite närmare med pil och båge. Hittills har han varit med och tittat och lyssnat och undersökt och varit allmänt jättenyfiken och jag har stått bredvid honom och skjutit och det har ju varit föga upphetsande.
Nu fick han komma ner på gården där vi riggat. Sonen kom ut och assisterade, först stod han bredvid och skjöt som jag hade gjort och sen sköt jag ett par pilar från ryggen.

Det gick jättebra - när han väl kommit över den förskräckliga chocken av att det stod en ljusblå frigolitbit på gräsmattan. Och den äter helt säkert upp till och med såna coola rockidoler som Gawin Åsgård.
Det hela toppades med en härligt höstig uteritt i kvällsol. En kanonhelg helt enkelt.

tisdag 11 oktober 2011

Att välja ytterdörr

Maken tittade uppenbarligen inte på Svenska Hollywoodfruar förra vecka. Det brukar inte jag heller göra men jag råkade springa förbi reprisen och såg den där lilla snutten när Maria skulle köpa ny ytterdörr. Idag har jag fått i uppdrag av maken att köpa ny ytterdörr till vår lilla boning. Jag frågade om inte han också skulle vara med och tycka för det brukar han ju vilja och fick det chockerande svaret att:
 - "Nää, det gör du så bra."

Det var så att jag funderade på att ringa mobila teamet eller i alla fall sjukvårdsupplysningen men vid närmare eftertanke är det smartare att vänta med det tills dörren kommit hem.

Så idag for jag då iväg till vårt lokala snickeri för att se vad dom hade. Där fanns brochyrer. Det fanns även tips och råd om vilka leveranrörer som levererar detta sekel. Så här sitter jag nu och kliar mig i skallen och har faktiskt hittat ett par kandidater bland dörrar som jag egentligen inte vill ha. Jag vill egentligen ha en riktig dörr i riktigt trä med riktig målarfärg på. Men leveranstiden på den drömmen är lääänge så nu får det bli en sån där sprutlackerad sak ändå och det blir nog bra bara den blir ditsatt.

Behovet att byta dörr har funnits så pass länge att mina krav har sänkts till att den ska gå att öppna och stänga, gå att låsa upp utan hockeytackling, ingen höststorm i hallen, frostfritt på hallgolvet och helst ingen snö innanför dörren när den är stängd.

Vi behöver en ny balkongdörr också för den dog på en fest, som jag inte var ansvarig för, och är nu obrukbar på alla sätt och vis. Många beslut på en dag och ska jag nu få bestämma själv så ska jag. Jag har en hel timme på mig!