onsdag 29 februari 2012

Förtecken

Frukost på bron

Svante hänger med mamma i stallet

Mjuka isfria ridvägar

Det är fortfarande vinter, årstiden vinter. Vädret övar dock på att det ska bli vår.
Igår var Wiszca och jag ute på en härlig Power Walk på nästan isfria vägar, med fåglarna som bakgrundsmusik i magisk kvällssol och det luktade så gott. 
Det lugna livet på landet!
När vi skulle svänga av på vägen hemåt ville Wiszca inte alls det, hon ville fortsätta och det ville jag också men man kan inte alltid göra som man vill. Vi hade ändå tagit en längre sväng än jag tänkt mig och det började bli för mörkt utan lampa och reflexer. Men det gör inget för vi har många såna turer framför oss.

lördag 25 februari 2012

I en annan del av Sörmland...

...finns världens finaste kök


Här bor goda vänner och min favoritkonstnär. Här finns kreativitet och frid. Här finns goda samtal, kärlek och glädje. Här skiner solen.

Bilderna visar bara en del av köket. Jag står vid köksön och fotar och har hela köksdelen bakom mig. Det finns ytterligare en del med ett mindre bord och där kan man fika hur länge som helst.




Följ min blogg med Bloglovin

torsdag 23 februari 2012

Ulla och Sandra!


Vackra Ulla!
Ja, det är Styvis och Pappas häftiga stolar. Lyckades återigen ta en urusel bild men så här ser dom ut i sin helhet i alla fall. På dom kan man sitta länge och och äta massor av god mat.

Kika in på bloggen Ullas Guldkorn 
Ulla är en erfaren distansryttare, god författare, duktig hantverkare, hon lagar fantastiskt mat, har en härlig familj, bor i ett underbart hus, hon ser sina djurs innersta sidor, Ulla är en god vän och sådär mysigt norrländsk.

Söta Sandra!
Du är helt klart den flitigaste i kommentatorsrutan. Tack! Du har också en av mina favoritbloggar.

Kika in på Vintage House
En mycket inspirerande blogg där jag alltid får en känsla av vår, utom när det är jul. 
Kreativiteten flödar gränslöst och jag följer köksprojektet med spänning.
Man blir alltid glad efter ett besök på Sandras blogg!

Nu ska jag gå ut och halka i solskenet och se om jag kan få ett par tre fräknar. 
Ha en bra torsdag!

onsdag 22 februari 2012

Födelsedagar och familjen


Igår fyllde både maken och styvmodern år. Det är rätt så praktiskt. Just det här året var vi hembjudna till styvmodern på en massa god mat. Styvis kan laga mat hon!

Jag har en sån där härligt stor, sammansatt och modern familj där dom flesta egentligen inte är släkt med varann. Men vad gör väl det? Ingenting!
Jag får då och då frågan om jag inte har några riktiga syskon.
Öhh... nää... dom är på låtsas som hallucinationer ungefär eller såna där låtsaskompisar som hemliga Mållgan. Om samtliga syskon måste ha samma mamma och pappa för att vara riktiga så har jag väl inte det då. Vissa av dom har en förälder samma som mig och vissa ingen men dom är gift med varann.
Hur som helst så har jag i alla fall två föräldrar och dom på riktigt och mina syskon av olika slag har också två riktiga föräldrar var men dom är olika, eller nåt sånt...

måndag 20 februari 2012

Sovrumsinredning fortsättning...


Spjällbandet är från Lenninge, Bollnäs och sytt omkring år 1900. Mormor fick det av en tant och mönstret har blivit flitigt broderat på både gardiner och dukar och till och med ett schabrak. 
Duken på byrån har Mormor sytt av tyg hennes mamma vävt. I skålen skymtar Mormor och Morfars örngott från brudlakanen.



söndag 19 februari 2012

Sovrumsinredning

Nu har vi äntligen fått in min älsklingsbyrå i sovrummet efter att den levt en stillsam och tillbakadragen tillvaro i bastun vi inte använder eftersom den inte är färdig.
Det ska ju vara lite fint i den här hörnan också och inte bara en byrå helt själv men när jag full av inspiration stegar in i sovrummet ser jag att någon redan varit i farten och piffat till det, med en elgitarr.


Tanken är lysande och helt i linje med inredningen i motstående hörn där husbandet huserar.

lördag 18 februari 2012

När pälsen fungerar


Så här ser fungerande hästpälsar ut efter en dag i blötsnö, regn och rusk. Dom är inte blöta in på skinnet som tydligt framgår av bilderna.
Mina hästar har aldrig haft täcken mot väder och vind och dom har aldrig blivit rakade. Deras pälsar har fått vara ifred och fyllt sin funktion.

Jag är ingen nakenfundamentalist! Dom som behöver täcken ska ju förstås ha det. Mina små tårtsmulor får täcken på sig en stund om dom jobbat hårt eller när dom av olika anledningar behöver torka fortare.

Men dom fryser inte och det är just för att deras pälsar fungerar som dom ska eftersom dom fått göra det och så får dom hö efter väder.

Jamen, blir dom inte svettiga då när dom har sån tjock päls? Joo, när vädret inte överensstämmer med årstiden. Men eftersom jag inte tränar hårt kan jag anpassa ridningen och om jag tar ett skapligt pass som jag gör ibland ändå blir dom svettiga och skrittas av längre eftersom dom torkar fortare då och så får dom ett täcket på sig. Det är inte svårare än så.

Ja, dom har träd på flera ställen i hagen som dom kan stå under och det gör dom ibland och just ikväll är det ett sånt tillfälle när dom fått varsitt täcke för att torka fortare.

Trevlig lördagkväll!

torsdag 16 februari 2012

Favorit i repris

Sedan jag lade ut Populära inlägg på vänsterkanten är det ett som stadigt klättrat uppåt i listan och är det av dom som blivit mest läst under den här tiden så jag kör en favorit i repris här nedan.


Gårdagens planer sket sig redan i starten. Det lugna livet på landet kom emellan. Nej, det är ju faktiskt inte som i inredningstidningar och bleka bloggar. Inte på riktigt. Hängmattan är inte välanvänd, långa mysiga luncher under äppelträden med fullt buffébord som tar minst två dagar att laga till lyser med sin frånvaro och det där med att njuta av sin enorma och alltid välskötta trädgård - nej, inte utan min trädgårdsmästare som jag inte har.
Åt att svassa runt i svepande ljusa klänningar i det fantastiska lantköket fullt med årets skörd och syltningar och saftningar säger jag bara HA HA! Sånt göres endast på bild. Men visst jag kan ställa till det här, klä upp mig och tvinga nån av ungarna att fota, redigera och skratta ihjäl sig.


Och så har vi den rogivande tillvaron med djuren. Jaa, det är den - ibland. Men oftast är det lera, bajs, massvis med hår, fodertransporter på blank-is, bära vatten, trampa i kattens matrester barfota på väg till toan om natten i kolmörkret och har man riktigt tur får man frukost på sängen i form av en rekorderlig sork.


Vad som inte syns på bild är timmarna som läggs mellan det fotade fina fikabordet i trädgården, stilleben i vardagsrummet (allt skit är rakat åt sidan i en hög, jag lovar), promenader i svampskogen (det tar timtal att rensa skiten sen!), hästarna som med fladdrande manar ser ljuvliga ut i hagen dom äter och bajsar varenda dag till och med på julafton och katten är inte alls lika mjuk när den ska knölas in i transportburen för veterinärbesök.


Till det här fantastiskt vackra och lugna livet på landet går det åt en hel del fordon. Det är inte precis så att man kan åka kommunalt. Man måste ha bilar och i dom tillbringar man många timmar. Hästtransporten nämner jag bara i förbifarten. Helst behöver man en traktor också men man kan ju inte ha allt och istället tackas högre makter för underbara traktormän och grannar.
Dessa fordon ska inte bara finnas dom ska funka också annars är man rökt, och betalas.


För att finansiera detta lugna liv på landet med ett gammalt renoveringsobjekt att bo i, djur att älska och lugnt läge bortom tätbebyggtområde behöver man oftast nån form av förvärvsarbete. Det är få förunnat att skita pengar. Tidsmässigt borde man kunna räkna ut med lilltån att det inte går ihop sig.
Inte på inredningstidningsvis, det är då ett som är säkert.


Vintern är vit och mysig och ett kapitel för sig som jag säkert får anledning att återkomma till.


Nu ska jag fortsätta mysa i min stora offerkofta tillsammans med min mansförkylning och smida vidare på planerna om en liten lägenhet, cykel och papegoja. En balkong vill jag i alla fall ha.


(Man kan heller inte gå och lägga sig och vara särskilt sjuk med denna livsstil, djuren äter även på sjukdagar)

onsdag 15 februari 2012

En god morgon

Äntligen har det kommit ordentligt med snö och jag är överlycklig!

Den här utsikten från sovrumsfönstret gör en god morgon

På väg upp till stallet


Utanför stallet

Mitt favoritäppelträd är lika fint året om

Ha en glad och bra snödag!

tisdag 14 februari 2012

Det är här det händer...

...mitt i det lugna livet på landet. 

Det händer alltid spännande grejer i vardagen, om man har vett att uppskatta det lilla och lyfta blicken från slit och släp och familjeförsörjning.
Den här lilla ofattbart gulliga musen satt i en hink i stallet igår och såg bedårande ut. Den var nog inte riktigt kry för den blev inte ett dugg rädd och satt alldeles stilla i handen. Den gick omkring på oss lite och satte sig här och där. Jag ville tro att det var för att den var gosig men jag vet inte det jag.

Nu har vi ju lite väl mycket möss i stallet och jag tar ett snack med Svante då och då om hans arbetsmoral. Jag skulle väl behövt blivit av med även denna men jag är egentligen inte så hård som jag försöker ge sken av så den fick bo kvar.

fredag 10 februari 2012

Tulpantider


Tulpaner är fina blommor som lyser upp tillvaron. Jag som inte är en särskilt städsam person brukar ha dom länge.

Tulpaner vissnar vackert. Nej, det är inte bra att ha vissna blommor för det drar till sig dåliga energier har jag hört men när dom vissnar så här fint får dom göra det ifred.

Så roligt med alla nya läsare. Varmt välkomna ska ni vara!


Trevlig Helg önskar jag er alla!

torsdag 9 februari 2012

Blogg of the week!

Mäh! Jag har fått den hedervärda utmärkelsen Blogg of the week på en såndärn riktig blogg!

Kolla, kolla!
MY WOODHOME
Tack!
Tack snälla rara Hilla för det! 
Jag har inte bestämt mig än för om det är bara jätteroligt eller om jag ska dra till med en släng av prestationsångest också. Jag börjar med bara jätteroligt och spar skrivkrampen till ett senare tillfälle.
Jag vet ju fortfarande inte varför jag började blogga, förutom att det var på order av min så kallade bästis, och jag vet inte vad den handlar om heller eller var det hela tar vägen i framtiden. Vad jag däremot vet är att man kommer i kontakt med människor man inte visste fanns. 
Jaa, det är bara på internet sittande bakom en skärm och ett tangentbord men även där får man en förnimmelse av att det finns folk som är lika knäppa som en själv. 
Du undrade var jag får mina meningar ifrån. Ingen aning faktiskt, dom bara ploppar upp i mitt skruvade sinne. Var får du dina ifrån? Kan det vara nåt hälsingskt?

Återigen ett stort och varmt tack!

tisdag 7 februari 2012

En enastående hjärna

Jag har varit fiffig och skaffat hönät med små hål i så att hästarna ska ha nåt att pilla med och samtidigt få i sig lagom med mat.
Gawin handlade helt enligt planen. Han är ju en mycket oral kille och älskar att pilla och undersöka saker med munnen. Han fattade direkt och började glatt äta hö genom dom små hålen och det funkade kanoners på en gång, ögonen lyste och han tyckte att han fått en jätterolig leksak.
Wiszca fattade också direkt. Hon är smart och låter sig inte luras i första taget, om alls. Någonstans har mamman fått in höet i den där onödigt irriterande tingesten och då borde det rimligtvis gå att få ut det samma väg. Hon överblickade snabbt situationen och gick utan att förspilla någon tid direkt på ingångshålet.

Den självklara lösningen på det mesta är balsnören, så även denna gång.

måndag 6 februari 2012

Uppdatering äppelkvistar



Det händer ingenting.

Absolut ingenting.

Men vad gör väl det när det är strålande vinterväder ute. 6 stycken härliga minusgrader, solsken och i alla fall lite gnistrande snö, förmiddagskaffet är gott och ännu en släktforskning är på gång. Spännande!

Tack för att ni tittar in här och trevlig måndag på er kära läsare!

söndag 5 februari 2012

Ångesten som uppstår när man egentligen inte behöver köpa mer hästgrejer

I veckan kom katalogen från den stora ridsportutrustningskedjan, ett av fler tecken på att våren finns där nånstans i framtiden. Joodå, det fanns ett och annat jag kan tänka mig att köpa men är det nåt jag behöver. Hmm...?
Nej, det är det inte!

Känslan av tomhet sprider sig i min i efterdyningarna av en förkylning trötta kropp. Hästarna har faktiskt den utrustning dom behöver just nu. Wiszca har lite mer än Gawin så för att det ska bli rättvist kanske jag skulle köpa honom ett träns till utöver dom tre han redan har men förnuftet säger mig att han inte skulle bli en gladare kille av det. Och jag skulle nog inte bli en gladare mamma heller.

Mitt förut uppdämda shoppingbehov av hästgrejer är uppshoppat. En helt ny och obekant känsla som jag har svårt att hantera. Men jag tror och hoppas att den är lättare att hantera än traumat av att i barndomen rida på ridskolan iförd gula manchesterbyxor och gröna gummistövlar medan dom andra hade ridbyxor, ridstövlar och BRS-jacka.
Den klädseln har ju inget som helst med hästarnas klädsel att göra men det är mycket roligare att handla till dom. Och jag skiter fullständigt i hur andra tycker att vi ser ut men jag har velat ha saker bara för min egen skull bara så jag vet att jag har dom om jag vill och en hel del har ju faktiskt varit absolut nödvändigt. Som till exempel sadlar...
Sadlar som är det värsta och tråkigaste som finns att försöka få tag på och passa in på en 30 centimeter kort tunna. Nu har jag lyckats med det också.
Jag har uppnått mina mål för tillfället och kvar blir bara dom där tråkiga förbrukningsartiklarna som broddar, lädertvål, glansspray, flugmedel, gummisnoddar och jag skulle behöva ett par till flexstigbyglar så jag slipper hålla på och flytta dom och så har jag slitit ut mina favoritridbyxor och ett par nya shortchaps behöver jag också ha och så vill Wiszca ha det där turkosa schabraket på baksidan av katalogen bara för att det är turkost och då vill ju Gawin ha ett nytt i nån fin färg också så att han inte känner sig förfördelad.

Jag har en del att fundera över nu när det dykt upp för mig helt nya känslor att hantera och bearbeta...

fredag 3 februari 2012

Lite läskigt

Den här ljusstaken stod i en skrubb här i huset när vi flyttade in. Jag tycker den är fin men den är allt lite läskig. Den stod kvar i skrubben ett bra tag och jag tittade på den då och då innan jag tog fram den. Vi har haft den framme sen dess och det känns som att den bor här. Men nåt kusligt över den är det...

Nu har Malin varit i farten igen...

Det är vinter i februari!


Det är -9 grader och solen skiner över ett gnistrande vackert landskap med ett snödjup på ca 3-4 cm. Det är vinter.

Det är knappt så man vågar sig ut på internet en sån här dag när våra sociala medier svämmar över av förfasningar.
Det är minusgrader i februari! I år igen! Chockerande!

Det börjar redan vid första snöfallet för säsongen, det där som i alla fall aldrig ligger kvar.
 "-Nej, nej, inte snööö!!!" vrålas det ut på Facebook-statusarna så fort det flyger några vita knappt identifierbara föremål i luften. På en och annan status synes ett "HURRA!" som till 99 % tillhör någon som antingen kommer från eller bor norr om Dalälven, vilken då genast kommenteras med väldigt många och panikslagna
"-NEEEJ, inte snö...!!!:((" följt av det helt logiska och mest intelligenta argumentet av alla "-Jag vill ha vår!!!"

Jag tycker helt allvarligt, och det står jag för, att det är skrämmande att tillsynes helt normalintelligenta människor som rör sig fritt i vårt samhälle, sköter arbeten, fostrar barn, har körkort, bidrar till vårt lands föreningsliv etc, etc tror att det blir vår bara för att det låter bli att snöa. Riktigt skrämmande!

Det blir inte vår i december för att det inte snöar, det blir vår när det är vår hur mycket eller lite snö det än har kommit under vintern. Vår är en årstid inte ett mått på snödjupet!

Det kommer ju oftast inte så mycket snö här nere förutom de två tidigare vintrarna som har varit de bästa och faktiskt helt normala. Det kom hela flera decimeter att förfasas över och de som förfasas mest är oftast de som bor i lägenhet och riskerar att få skotta balkongen en gång och villaområdesbefolkningen med en hel garageuppfart att köra på med sin snöslunga.
Märkligt nog är det väldigt många av dessa som åker på fjällsemester. Jag brukar då irriterande nog fråga om det inte väldigt besvärligt med all snö och får tillbaka en oförstående blick och ett frågande ansiktsuttryck. Jamen, på fjällsemesterorter som Sälen, Åre osv är det ju snö. "-Jaa...?" Och det borde ju vara ännu mer besvärligt att vara där det är flera gånger mer snö än i Sörmland. "-Nää..."
Det är nu man ibland kan skönja ett litet försök till tankeverksamhet.

Hur ofta hör man talas om snökaos norr om Gävle? I vår huvudstad är det snökaos när det kommer en hel centimeter och naturkatastrof vid två. Om det inte blir snökaos i de delar av landet där det faller mest snö kan det kanske logiskt sett inte bero på snödjupet och det är också den större delen av landet.
Om man tittar på kartan ligger faktiskt inte Stockholm i mitten av Sverige. Sverige består till ca två tredjedelar av den skrämmande obygden Norrland, den som finns där i mörkret utanför fjällsemesteranläggningarna.


Ja ja... det isar igen mer här nere och det är ju besvärligt det, riktigt besvärligt. Men det är sånt man slipper när det är riktig vinter med några decimeter snö och torr härlig kyla.

Jaa då, jag generaliserar friskt och jag vet förstås att det finns undantag så det behöver jag inte upplysas om. Jag har även varit med om snöfall som på olika sätt begränsat mig så sådana exempel behöver inte heller dras. Jag har till exempel blivit kvar på en fjällsemesterort eftersom den snön som föll gjorde att endast antennerna på biltaken stack upp. Det tog några dagar att röja upp efter det snövädret så under tiden roade vi oss med att åka skidor från hustaket.

Slutgnällt för idag!
Nu kommer min vänlista på Facebook säkerligen att minimeras.
Men det skiter man väl i.