Nu blommar det i trädgården. Ni som hängt med här ett tag vet att jag envist tog in äppelkvistar i år igen och misslyckades i år igen. Dom skrumpnade ihop, i år igen... Varför lyckas alla andra och inte jag när jag gör som man ska? Ja ja, jag skiter i det där nu och låter naturen sköta sig själv. Det är kanske det den försöker tala om för mig men jag är för kör-i-vägg som mamma brukar säga.
Igår var Gawin och jag ute på en kvällstur med Sara, Bea och Pia i underbart väder, om man hade vantar vill säga.
Gawin var den enda tuppen i hönsgården, och vilken hönsgård det var. Vår, vackert väder och snygga killar är ingen bra kombo för ston som inte förnekar sig. Han blir väldigt fundersam och lite läskigt är det allt men den värsta skräcken har dock gått över.
Jag hade tänkt dokumentera vår härliga ridtur i strålande kvällssol men en av stoägarna skrek en högt och bestämt NEJ. Vi vet ju sen tidigare vilka pinsamma och oandvändbara bilder det blir. Och samtliga människor i det här gänget har haft och kommer säkerligen även i framtiden ha anledning att rodna så vi visar varann den hänsynen och håller det inom "familjen".
För det är just vad det är det. Nu har jag mina bästisar samlade på nära håll och vi ser fram emot många långa och fnittriga ridturer tillsammans.
Idag är inte vädret lika bra. Eller det beror ju på ur vilken vinkel man ser det.
Ur den här vinkeln är det väldigt lerigt. Det regnar till hästarnas stora förtjusning. Det behövs väl och nu luktar det ljuvlig vår ute men har man en fånghäst får man brottas med sin orimliga fångest. Det är i alla fall bra för höskörden... Och ridföret, det är väldigt hårt underlag och grusvägarna har förvandlats till cement så för den delen är regnet välkommet. Inget ont som inte har nåt gott med sig och räknar jag ihop det blir det fler plus än minus.
