måndag 30 september 2013

Här och nu

Jag tycker att jag är ganska bra på att vara här och nu. Eller tyckte. Nu märker jag att jag bara är halvbra på det. Om man nu ska se det som nåt bra så är det väl möjligtvis så att det är bra att man inte är färdig med sig själv utan har saker att jobba på för annars skulle det bli för tråkigt att bara gå runt i sin perfekthet. Typ.

Wiszca är verkligen mer avslappnad nu men när man fått smaka på skillnaden på träning och träning så blir man väldigt medveten om hur mycket som fattas och hur millisekundssnabbt det går att tappa kontakten. Den riktiga kontakten.
Att vara här och nu. Nu gör vi det här tillsammans. Det är bara att bestämma sig. Lätt att tro att man gör det, svårare att inte tänka på vad vi ska äta till kvällsmat, nämen jag glömde visst att ta fram falukorven ur frysen, jäkla skit jag skulle ju stoppat i en tvätt så den är klar att hänga lagom tills jag ridit färdigt, undra vad klockan är, men typiskt mig nu glömde jag ju handla mjölk igen, jag kanske ska börja leta dressyrsadel igen fast än det varit helt omöjligt att hitta nån dom minst åtta år jag redan försökt, Gud ser mig, kanske börjar bli dax att klippa håret...

Hjärnan lever sitt eget liv, tankarna vandrar och man är så van vid det att man tror att det är normalläget. Tyvärr är det nog oftast det också för oss människor. Men inte för djuren. Nu har jag märkt skillnaden och det är skrämmande. Det finns ingen återvändo.

torsdag 26 september 2013

När man kommer av sig

Alltså det här med utmaningar är ju så himla modernt. Tydligen räcker det inte med att rodda runt med den verkliga verkligheten. Jag är inte den som bangar. Det har vållat mig en del bekymmer, och andra. Det går nog att sätta nån slags diagnos på mig men det tar ju liksom bort spänningen.

I somras hoppade jag på en utmaning på Facebook. Plankan - det tråkigaste som finns. Nog var det en utmaning allt, en tålamodsutmaning. Samtidigt var det några hurtiga personer som började på squatsutmaning och då måste ju jag naturligtvis testa det också eftersom jag hade en påperiod och därmed saknade självbevarelsedrift. Joodå, jag plankade i 5 jävla minuter och dog nästan tråkdöden. Squatsen gör man lätt i blotta förskräckelsen med vetskapen om att en kvinnorumpa sjunker i snitt 12 cm på en livstid och man redan är halvvägs.

När det här var utfört och klart var det dags för armarna. Vid det här laget började påperioden lugna sig och insikten om min dödlighet göra sig påmind så där sansade jag mig och körde bara hälften. Jag tänkte faktiskt till otroligt nog och lade mig på en nivå så jag kunde fortsätta med den träningen jag redan gjorde plus två hästar, jobb, familj och myten om det lugna livet på landet. Jag kom en bra bit på armarna innan jag åkte på clinic och hade annat att tänka på. När jag kom hem var jag sopjävlaslut i huvve och sen kom mansförkylningen och förstörde alltihop. Så nu har jag kommit av mig.

Idag har det förmodligen varit årets bästa ridväder och det retar ihjäl mig. Det räckte till en stunds umgänge med tårtsmulorna i hagen. Jag gillar att bara vara med dom. Sitta på bänken och ingå i gemenskapen. Titta på mina vackra kärlekar.

måndag 23 september 2013

Fortsättningen som följer

Foto: Åsa Blom


Vi har tränat på bra här hemma med vår läxa. Det har gått över förväntan faktiskt. Det är ju inte precis så allt hunnit sätta sig på bara en helg och det är mycket vi ska lära oss och sen ska det göras med kvalitet också. Nu har vi ändå börjat få till nåt som liknar en volt. För självutnämnda förståsigpåare låter en volt plättlätt och det ska väl inte va nån konst men om ni då befinner er i mitten av en rundkorall med hästen på där ute på spåret och ska få den att volta så är ni inte lika kaxiga längre. Lovar. Den ska helst vara rund också. Men vi börjar få till det.

Första bakslaget kom igår. Oerhört korkat av mig att tro att jag kan vara på toppen av min förmåga och koncentration med stukad fot och begynnande mansförkylning. Wiszca är redan smart och jag lär mig förhoppningsvis av mina misstag.

Som ett brev på posten fick jag igår kväll ett mejl med bilder på hur det ska se ut. Tack så hjärtligt för det!

Foto: Åsa Blom

Foto: Åsa Blom

Foto: Åsa Blom

Nu finns vårens träningar att boka in sig på i Småland och Stockholm.

Jag ska ta på mig en till offerkofta och njuta av min mansförkylning nu när min fot börjar bli bättre.
Hoppas ni andra har en helt fantastisk höstdag. Fridens liljor!

onsdag 18 september 2013

Clinic och husmorssemester i Småland igen

Vilken kanonhelg vi har haft Wiszca och jag! Familjen Bergkvist som driver Hälleberga Häst & Medeltida Event arrangerade clinic för Patrick Allori i helgen som var. Jag var ju där själv utan häst i våras för att bilda mig en uppfattning och kände då direkt att det här är det som är mest överensstämmande med mitt tankesätt och är det nån som kan hjälpa Wiszca att koppla ur turbon så är det han.

Den här inställningen till och kunskapen om hästar är den jag letat efter. Jag har fått små pusselbitar här och där av andra duktiga tränare också förstås som hjälpt mig mycket men jag har saknat helhetssynen som innefattar hästen som häst. Jag har blivit så himla trött på att höra att jag ska vara hårdare, visa vem som är boss, ta till skarpare utrustning, att mina hästar fått för lite stryk etc, etc... "Sådär skulle min häst aldrig våga göra" finns det alldeles för många som säger stolt följt av ett hånskratt. Folk som presterar på tävling med hästen fullhängd med skarp utrustning och tycker att dom därmed har lyckats. Men hur mår hästen? Hästen som häst alltså. Jag vill ha nåt helt annat och det har jag fått en mycket bra början till nu.

Att förklara det här i text är jag inte riktigt i stånd till nu för det snurrar för mycket i huvudet än. Men för att göra det här enkelt för mig skriver jag bara att det handlar om att man som människa tar sitt förbannade ansvar att lära sig tillgodose hästen som hästs behov. Att man skaffar sig kunskaper så hästen känner sig trygg med en som ledare. Ja, det låter ju enkelt... Det är det inte.

Den tekniska biten med träningsmetoder, discipliner, utrustning etc är lika viktig men det liksom skiter sig här om man inte tar ansvar för hästens naturliga behov.

Ja, vad fick vi göra då Wiszca och jag? Dag ett var det rundkorallsarbete för att skapa kontakt och förtroende så Wiszca kan slappna av. Patrick visade henne runt och var så lugn så lugn och mjuk med henne. Det blev aldrig några fartränder men hon höll stenkoll på honom först en stund tills hon bestämde sig för att han nog var en hyvens kille ändå.
Helgens stora chock kom på direkten när han beskrev henne exakt som jag såg henne när vi första gången träffades för 11 år sedan. Blyg, ömtålig, intelligent, mycket mycket känslig och tar in allt. Jag tycker hon tuffat till sig ordentligt under åren och det har hon. Hon är verkligen ingen mes och det brukar ju inte medelålders fruntimmer vara men det här är hennes innersta väsen och det såg han på en gång.



När det vara min tur att gå in och göra samma sak som han gjort var jag kräkfärdigt nervös! Hon är blixtsnabb i både kropp och knopp och 99 gånger av 100 har man inte ens fattat vad som hänt innan det är försent. Hennes känslighet gör att det är lättare att ställa till det än att göra rätt. Det blev bra ändå. Skitsvårt och i början närapå omöjligt att befinna sig på rätt ställe med rätt sinnelag och kroppsspråk men övning ger färdighet och illamåendet gick över.

Foto: Christel Bergkvist 

Foto: Christel Bergkvist

Dag två började som dag ett lös i rundkorallen och då började jag känna att vi faktiskt samarbetade, att det inte var en slump varje gång det blev rätt.
Patrick påbörjade nästa steg med att arbeta henne så hon ska jobba rätt och avslappnat utan spänningar. Detta sker också löst i korallen så hästarna ska hitta sin balans utan påverkan av nån människa som stör. Alla som har haft att göra med kanonkuleponnysar vet att underhalsen är den muskeln som jobbar mest och det ska det bli ändring på nu. Hon köpte ju inte idén på direkten utan tänkte då minsann inte göra som föreslaget. Efter att han tålmodigt väntat ut henne och hon fallit på eget grepp tittade hon på honom och började jobba på precis som det var tänkt. När det sen blev min tur att göra detsamma var hon så kär i honom att hon inte ens märkte mig. Det har aldrig hänt förut så det här är rätt tränare för henne.
Dag två avslutades med att jag fick rida några varv i skritt och trav utan att ändra tempo, gångart eller riktning med tyglarna utan bara med sitsen och hon skulle vara avslappnad hela tiden. Och vi gjorde det!!!

Foto: Christel Bergkvist
Foto: Christel Bergkvist

Dag tre fick jag göra allt själv med välbehövlig stöttning. Det gick bra. Jag kände till och med att jag började få viss kläm på det. Vi samarbetade lugnt tillsammans min lilla gräddbakelse och jag och allt annat runt omkring försvann och den känslan går inte att beskriva.

Foto: Christel Bergkvist

Foto: Christel Bergkvist

Foto: Christel Bergkvist
Här ser man på vilket avstånd man kommunicerar med sin häst

Foto: Christel Bergkvist

Ridningen som följde går inte heller att beskriva. Wiszca var så mjuk och lugn och följsam och jag flinade som ett fån. Den lilla stunden är jag fortfarande hög på. Tyvärr finns inga bilder men jag hoppas det dyker upp.

Så träningen gick över förväntan. Jag hade ju en viss mental förberedelse men att sen gå in och göra det här är lättare sagt än gjort så jag är riktigt stolt över mig själv. Hästarna kan redan från början men sen är vi människor där och ställer till det men det är bara att ta sitt förbannade ansvar och göra om och göra rätt. Och som om det inte var nog med bästa träningshelgen så hade vi så himla trevligt också. Det är så mysigt där nere och Wiszca bor så bra hos Bergkvists och jag bor så bra på granngården Norrbäck som har världens service. Jag känner också en enorm tacksamhet över att få umgås med och få lära känna så många likasinnade och mysiga människor. Vi har så roligt och det är en sån avslappnad stämning. Här är folk med så många olika inriktningar och typer av hästar. Det spelar ingen roll vilken disciplin man håller på med eller vilken ridstil man har, Patrick kan han. Nu ser Wiszca och jag fram emot nästa clinic som är i maj nästa år. Det är långt dit men vi får försöka reda ut det här tillsammans här hemma. Vi har fått läxa som vi ska träna på och det har börjat jättebra. Det funkar!

tisdag 13 augusti 2013

Igång igen och träningsvärk

Nu är värsta broms- och flugperioden över så nu går det att rida som folk igen. Och det är inte en dag för tidigt!
Det är ganska opraktiskt att hästar håller formen i vila mycket bättre än sina ryttare. I praktiken betyder det här mycket pigg, glad och arbetsvillig häst som släpar runt på en oformlig ryttare med träningsvärk som är fullkomligt nöjd när hästen tycker att endast uppvärmningen är avverkad. Men nu är det bara att ligga i för snart är det dax för husmorssemester i Småland och den här gången får jag sällskap av Wiszca. Vi har lite att göra tills dess. En av oss behöver kraftigt minska ner sitt bukomfång och en av oss behöver bättra på konditionen avsevärt.

Jag är redan nervös. Inte kommer jag kliva runt sådär coolt i rundkorallen. Wiszca är blixtsnabb i både kropp och knopp och jag har mycket goda förutsättningar att ta en pallplats på VM i klantighet.
Jag försöker förbereda mig mentalt sådär modernt som man ska göra. Jag satt ju för sjutton och tittade en helg och borde väl ha nån liten kläm på hur jag förväntas göra. Det har jag och det är både bra och anus. Bra att jag vet vad jag ger mig in på och det är just det som är så nervöst.

Jag kommer få tugga grus. Jag kommer snabbt och effektivt bli bortfintad av min egen häst, snubbla på mina egna kroppsdelar, köra horisontellt över rundkorallen och detta inför en djupt koncentrerad publik.
Så nu gäller det att ligga i närmsta månaden så vi toppar formen för personbästa i pinsamheter.

fredag 2 augusti 2013

Fortfarande semester

Nej, jag har inte det men jag låtsas det när jag är ledig. Då gör jag minsta möjliga som att slöa och slappa, sitta på bron och dricka kaffe, ligga hela ett par minuter i en solstol för längre står jag inte ut och skämma bort mitt älskade barnbarn Nils som är här hos mormor och morfar när mammorna är på semester utrikes.

Ja, jag kan sitta och titta på allt som inte blir gjort. Husmorsdemonen på axeln är sen länge landsförvisad. Det finns inte så många måsten som man inbillar sig. Äta, skita och sova måste man. Om fönstren är skitiga så man tror det är dimma ute händer absolut ingenting. Ingenting. Men-vad-ska-folk-säga-demonen är också portad, det har den alltid varit. Utan dom två bästisarna, för dom två hänger ju oftast ihop, får man mycket tid och energi över till saker som är viktiga på riktigt. Som till exempel att sitta på bron med en kopp kaffe och titta på världens vackraste hästar i hagen.

Trevlig fredag och fridens liljor på er!

torsdag 1 augusti 2013

På hittegodsavdelningen

Här dyker det upp både det ena och det andra men mest kläder. Det vanligaste är att det vi inte känner igen när vi viker ren tvätt lägger vi i en hög i tron om att det tillhör dom utflugna döttrarna och så tar dom det när dom kommer hem nästa gång.
Det märkliga är att det alltid blir nån rest kvar. Kläder som ingen känner igen och ingen vet hur det kommit hit och än mindre hur det hamnat i vår tvätt.

Sen flera år tillbaka bor här ett marinblått badlakan som det står Marcus på. Vi har ingen Marcus här eller i omgivningen som kan ha glömt nån handduk här. Ingen av barnen har heller nåt minne av att det slunkit med nån från badhuset eller gympan.

Färskt på hittegodsavdelningen är en tisha med kondomer på. Den dök upp i en ren tvätthög under vikning för lite sen. Den får nu sällskapa på hittegodsavdelningen med körsbärstrosorna som ingen vill kännas vid och dom svarta trosorna som jag påstår är ena dotterns men det är det tydligen inte.

Det kan vara gammelskåpets sätt att kompensera för alla grejer som försvinner i det men då vore jag tacksam om dom grejerna kom tillbaka istället för att dom ersätts med nån annans gamla välanvända kläder.

Om nån känns vid dessa kläder är det bara att höra av dig.

torsdag 18 juli 2013

Bara maken och jag

Det händer inte ofta men sällan att maken och jag hittar på nåt ihop bara för kul. Igår åkte vi till Nyköping och romantiserade i hamnen. Ja, det går att romantisera efter 24 år. Det går också att bränna pengar.
Vi hann precis ur bilen när jag fick syn på ett jättebord med silversmycken. Määän vilken otur! Jag är inte mycket för bling och det är då rakt inte maken heller men den här silversmeden hade samma goda smak som oss så nu är vi ringmärkta på andra handen också.

Sen åt vi mat, massor med mat. Vädret var perfekt för att sitta vid Nyköpingsån med utsikt över Nyköpingshus och titta på två karlar som försökte kasta ut nät med varierat resultat.

En mycket bra dag som avslutades med cigarrinköp. Det finns inget tak uppåt för hur mycket man blåsa på en tobaksaffär.

Idag är det varmt, jättevarmt!

tisdag 9 juli 2013

Ibland så lyckas man

Som till exempel igår när Gawin och jag red rakt in i solnedgången. Vi red rakt in i jakten också och det var verkligen inte meningen.
Det var en broms som ville följa med oss men den oskadliggjorde mamman för det är så det blir när man biter mammas lilla pluttpojke. Förutom en och annan mygga var det helt lugnt och skönt och lite bitigt svalt ute. Nästan vantväder framåt 23-tiden.

Gawin tyckte det var så skönt att komma ut på en lite längre tur. Han lade genast i sin bästa power walk-växel. Han tycker om att vara ute länge och vi båda hade gärna varit ute nån timme till men efter ett par timmar blev det för mörkt och jag hade inte tagit på oss några reflexer. Orutinerat.

Nu har det mest blivit korta snabba turer för båda hästarna på grund av flygfän. Vanligtvis är vi ju ute en bra stund för det mesta och vanliga uteritter med framskrittning, lite trav och galopp och avskrittning ser dom som uppvärmning och blir både förvånad och besviken när vi helt plötsligt är hemma igen och så blir det inget mer. Jo, jag rider så ibland i vanliga fall också men när det händer flera gånger på raken under en period är mammas tårtsmulor inte alls nöjda. Dom tycker om att vara ute och mala på länge och det är därför distansträning passar så bra. Sen så ska jag väl i ärlighetens namn säga att jag tycker om distansträning och man gör sånt man själv tycker är kul men hade inte dom också tyckt det så hade det inte varit roligt för nån och då hade vi hittat på nåt annat.

Nu är det hursomhaver som så att mammas älsklingar är vana med och vill vara ute på lite längre ridturer med jämna mellanrum och senaste tiden har det inte blivit så på grund av bromsar som ingår i myten om det lugna livet på landet och ingen av oss är nöjda med det.
Igår kväll blev Gawin och jag nöjda över en 2-timmars power walk i bromsfri solnedgång. Bra semesterväder!

måndag 8 juli 2013

Semesterväder

Alltså semesterväder vad är det? Det borde väl rimligtvis vara det väder som passar till det man gör när man har semester.
Nu har jag semester och är hemma och vill göra sånt som jag gör när jag är hemma t ex rida. Det är skitdåligt ridväder nu och eftersom jag har semester så är det dåligt semesterväder. Soligt och varmt mitt i sommarn - bromsinvasion.

Precis som myten om det lugna livet på landet finns det en myt om långa härliga sommarritter på ängar och skogsvägar på glada lugna hästar med håret fladdrande och alla är lyckliga. Så är det på bild men inte i verkligheten. Inte för oss som bor där det finns bromsar.
Det går helt enkelt inte att rida dagtid om det inte regnar och då fladdrar ju håret riktigt dåligt.
Om det inte regnar får man rida sent på kvällen. Igår stack Gawin och jag ut klockan 23.00 iförd pannlampa och reflexväst med texten Jag cyklar i Stockholm. Då var det bromsfritt och inte alltför många vakna.
Idag tränade Wiszca och jag med pil och båge med början 22.15. Några trötta bromsar var fortfarande vakna men dom gick och lade sig med solen.

Det är helt underbart väder om dagarna nu. Om man vill ligga på en badstrand. Jag vill ta oändliga och helt oplanerade fikaturer med mina älskade hästar och då är det skitväder.
Jag vill ha fint strilande sommarregn en sådär fyra fem timmar om dan och det står jag för.

torsdag 4 juli 2013

Dagen idag, och igår

Sonens skor överlevde inte Bråvalla. Inte för att det var nåt fel på dom eller så för tvärt om har dom verkligt ställt upp och gjort sitt allra bästa. Man kan inte begära hur mycket som helst av ett par skor. Att utstå en 15-årings fötter, en Kiss-konsert och en festival ståendes längst fram på dom största banden och resten av tiden i lera är gott och väl ett livsverk så dom fick en hederlig begravning och ett par nya har införskaffats. Likadana förstås.

Gårdagskvällen ägnades åt utmockning av bäddar. Ni som gjort det vet vad det innebär i form av muskelanstängning, tid och kemisk rensning av luftvägar.
Jag har alltid fått höra att valacker pinkar så mycket och eftersom jag inte haft nån förr så har jag inget att jämföra med. Det har jag nu.
Det där måste vara en myt eller så har dom som säger så inte haft en rekorderlig pissmärr.

Den årliga utmockningen av bäddar ger uttrycket skitgöra verklig innebörd och efter det duger inte nån vanlig liten rengöring. Jag är inte nån storkonsument av skönhetsartiklar av nåt slag. Tvål och vatten och nån smörja vilken som helst som står närmast när nåt behöver smörjas in vart som helst. Dag- och nattkräm och sånt går ju inte att hålla på med.
Efter dylikt skitgöra går det dock åt lite grejer så ansiktsvatten tyckte jag kunde va bra. Det var väldigt va skitig och uppfrätt jag måste blivit tänkte jag så strävt och svidigt det blev. Ja, det blir så när man tar nagellacksborttagning istället. Nu är jag redigt exfolierad, gånger två.

Dagen idag har ägnats främst åt bågskytte. Mest från marken då kanonkuleponnyn i gräddbakelseskrud visst hade käkat raketbränsle. Det går både blixtsnabbt och blir väldigt luftiga gångarter då.

Nu ska jag ut och leta pilar...

tisdag 2 juli 2013

Rock och lera

I lördags var vi på Bråvallafestivalen. Andra åker på husvagnssemester och vi brukar köra familjerock. I år blev det en minivariant med en dag och ett barn. Och det var väl tur som det underlaget såg ut. Ja, inte att vi bara hade ett barn med oss för det är naturens gång pga ålder och egna planer men en tredagars på campingen i regn och lera hade ju inte varit nån höjdare. Jag hade nog helt enkelt frusit ihjäl.

Nu ligger Bråvalla nästgårds så det passade bra att pricka in Volbeat som för mig var det bästa bandet på den här festivalen. Har sett dom förr och vet att dom lätt är värd en blöt, kall och lerig vistelse.

The Sounds prickade förstås in en regnskur men vad gör väl det.
Maja Ivarsson måste va världens coolaste tjej. Ja, jag är nog lite kär tror jag. Undra just om jag skulle ta och byta frikort Tommy Lee börjar ju bli lite sliten.

måndag 17 juni 2013

Rockaway Beach - eller gammal är äldst

Det är ju i Bollnäs det händer, om nåt händer. Iallafall ibland... Och händer nåt så är det så mycket roligare där möjligtvis undantaget brakfödelsedagsfester på Kulltorp.

I lördags var det Rockaway Beach på Långnäsparken. Under dagen kunde hurtiga personer ägna sig åt fritidsaktiviteter. Vi åkte runt och åt av hos diverse familjemedlemmar och grundade för kvällen.

Är det nåt man kan i staden med världens i särklass fulaste stadshus så är det punk. Det blev ju förstås en riktigt bra kväll.
Först ut var Planet Trash som körde Misfitslåtar. Av dom har jag bara hört nåt litet på nätet nån gång men att dom skulle va bra var det ingen tvekan om. Dom grabbarna har ju varit med förr, till och med när jag var ung.

Nästa upp på scen var Doka. Det värmer ett gammalt förhärdat punkfruhjärta när man hör att undomen river i. Ja, jag blev glad!

Sist men absolut inte minst Asta Kask. Det är inte ett dugg att orda om rent musikaliskt och ni som inte vet att det är bra får faktiskt googla.

Gammal är äldst och det gäller inte bara Asta. Dock var dom i betydligt bättre form än Fru Åsgård. Man får lida svårt för att i ansenlig ålder ha övervarat en konsert hoppandes där framme. Träningsvärken är inte att leka med, typ som efter en 5-mil. Tinitusen börjar lägga sig något men jag är inte ensam i mitt huvve riktigt än och kanske jag aldrig blir det. Åh, va skäll jag kommer få av Pappa nu!
Min sönderhoppade tå börjar kvickna till och jag börjar kunna lokalisera nackspärren.

Och så är det ju så vansinnigt roligt att träffa gamla godingar!

Så till kvällens chock:
En icke talbar kille har på sig en Colt 45-tisha!
Det gamla anrika bandet Colt 45 i vilket maken ingick finns inte kvar. Och det har då rakt aldrig funnits några bandtishor. Var den kom ifrån kunde vi inte lyckas luska ut men efter mycket möda och stort besvär lyckades jag då ta ett foto i fallet.

Det här med balans i livet är ju så populärt nuförtiden. Nu har jag balanserat mig så jag klarar den sörmländska idyllen ett tag till.

Nåt som inte är i balans är bilderna. Varför ska dom envisas med att ligga på tvärn?!

söndag 2 juni 2013

Födelsedagskalasridning

Idag fyller min själs älskade och syster i fördömelsen 14 år. Tänk att min lilla gräddbakelse blivit så gammal. Hon var 3 år och ljuvligheten själv när vi träffades för första gången. Nu är hon medelålders.

Högtidsdagen firades med fikaridning. Dottern och jag fikade och red. Hästarna fick springa och var glada även utan fika. Dom försökte ju förstås sno åt sig kakor men det var ju inte helt otippat. Gawin lyckades sno åt sig en snus härom dan så nån måtta får det va.

Det blev inga fartränder idag så Wiszca hade lite åsikter om tempot men hon var ändå riktigt nöjd med kalaset. Man kan ju inte få allt här i världen och inte fyllde hon jämnt heller.

Jag har ingen aning om varför bilderna hamnar på tvären eller hur jag ska få dom att vända på sig. Teknikens under...

söndag 26 maj 2013

Ett splittrat Team Åsgård

Det blev en väldigt lång vintervila här pga dåligt underlag och andra komplikationer. Nu är vi igång och rider igen och som självutnämnd diktator för det här teamet så är det jag som lägger upp träningen. Så är det iallafall tänkt från mitt håll.

Eftersom jag fortfarande nojar över att Wiszca ramlade ner i ett väghål för två år sen så blir det en väldigt lång och lugn igångsättning för hennes del. Tycker jag. Det är hon minst sagt missnöjd över. Fy faan va trökigt säger hon. Wiszca, mammas lilla gräddbakelse och själs älskade vill göra allt jättefort. Blir det inte fartränder är det inge kul! Och det får jag minsann veta the hard way.

Gawin däremot är som en bra karl ska va. Han är rockstjärnesnygg, bredaxlad och långhårig, nöjd, glad och tacksam och tycker allt vi hittar på är jättekul. En ren fröjd att grensla!

Hur det går med skämtet i rundcorallen vill jag knappt tänka på. Men trägen vinner!

onsdag 22 maj 2013

Clinic / husmorssemester

Härom helgen var jag hos Familjen Bergkvist i Småland på clinic för Patrick Allori. Perfekt husmorssemester!
Det var en väldigt bra clinic med teori och träning av hästar och jag träffade så mycket trevligt folk.
Det är ju en hel del grejer med det här med hästar som folk har fått för sig att man ska göra även fast än det inte funkar och jag ifrågasätter ju min vana trogen och har inte fått några för mig tillfredställande svar av dom jag träffat på hittills. Det fick jag nu.


Träna hästar lösa så dom helt lugnt och avslappnat med full uppmärksamhet följer knappt synligt kroppsspråk ser ju enkelt ut när man tittar på nån som kan. Bara älga runt lite coolt i en rundkorall liksom.


Han borde satt upp en skylt med "Do NOT try this at home". För det gjorde jag ju, hur svårt kan det va typ... Tja, det gick väl inte riktigt enligt planen. Min ljuvliga lilla gräddbakelse tyckte det var jätteroligt att laja runt med mamman. Det här tål att tränas på eller så ska jag strunta i det och låta henne ta ett snack med honom först och se hur hon tänker lösa det. Men nån gång till ska jag nog prova för att få ut den där som tjatar "trägen vinner" ur skallen på mig.

Grillning i mysiga Togebodha Medeltidsby


onsdag 10 april 2013

Periodare

Jag är periodare och snöar in på saker. Det är liksom ingen hejdsel på mig. Om jag snöar in på ett ämne kan jag läsa tills ögonen trillar ut. Det är ofta historiska saker jag torskar på och det finns hur mycket spännande som helst som gamla hus, byggnadstekniker, indianer, hästutrustning... Mycket tidsödande.

Jag har även praktiska perioder mest av textilt slag. Om jag börjar sy tar det ett tag innan köksbordet blir rent igen. Inte för att det brukar finnas plats att äta vid det annars heller men ändå.

Nu har jag en stickperiod. Dom kommer ganska regelbundet med några månaders mellanrum. Det värsta med det här är ju att ju mer man skapar ju fler strålande ide'er ploppar upp i huvve. Den där hjärnan som lever sitt eget liv kommer på det ena mer lysande än det andra. En kär vän till mig som är likadan säger att jag har en lightversion av nån bokstavskombination och det stämmer nog allt för bra det.

Jag kan liksom inte göra nåt med måtta och det är lika när jag inte gör nånting. Det gör jag också fullt ut. Iallafall är det så det ser ut utanpå. Innanpå håller hjärnan på och kommer på finurliga lösningar och saker jag kan konstruera och som läggs i projektbanken som redan är överfull. Överfull är också röran av braatthasaker. Sånt som ligger här och där och väntar på att bli till nåt annat.

Jag gillar liksom tanken på att återanvända och att själv göra saker som är särskilt anpassat till det jag behöver.

Och nu så stickar jag upp ett braatthagarn som jag köpte för några år sedan. Vi får väl se hur det blir för det där med att hålla sig till och följa mönster är ju inte min bästa gren. Rätt vad det är kanske jag får för mig att det blir bättre att göra på nåt annat sätt eller att det som nu har börjat som en kofta slutar som nåt helt annat.

torsdag 4 april 2013

Vår och lite gnäll

En blåsippa uti backarna stå, solen skiner, fräknarna frodas och våren är på gång. Men det är fortfarande kallt på nätterna och vissa ställen blir bara halare och halare. Det underbara vårvädret smälter snö som fryser på nätterna och vi har nu flera utmärkta rodelbanor att välja mellan.
Vad som är riktigt irriterande och gnällbart är att bara några meter oforcerbar svallis bort väntar utmärkta ridvägar på soliga turer.

Och nu är vi ridsugna här! Hästarna är rejält uttråkade och det har dom olika sätt att visa det på. Wiszca är arg och tjatar på mamma, Gawin har ett bra gäng med offerkoftor på sig och tror att ingen älskar honom. Men nu är det nog inte långt kvar. Har vi tur kanske vi kan smyga i kanten redan i eftermiddag.

fredag 29 mars 2013

Glad Påsk!

Hoppas ni har lika fantastiskt långfredagsväder hos er som vi har här. Imorse var det helt magiskt med vacker frost och solsken, hela landskapet glittrade.

En riktigt Glad Påsk önskar jag er!

tisdag 26 mars 2013

Testing, testing

Testar att göra mitt livs första inlägg via mobilen. Det kan gå hursomhelst eftersom jag är ett under av teknisk klantighet men alla andra kan ju så... Det kan inte mer än gå fel.

Dagen till ära visar jag då en inredningsbild på vårt kök. I det står en betydande del av dotterns bohag/inredning. Hon har avancerat till huvudstaden och kör med klassikern bo på soffa så nu har vi hennes lägenhet lite här och där i huset och bilen och hos pappa och...

måndag 25 mars 2013

Torsk!

Jag har torskat på Instagram. Det är naturligtvis inte mitt fel utan det är mina barn som lurat sin mamma i fördärvet. Dom tyckte det var en jättebra idé så jag kan titta på deras bilder och vara delaktig nu när dom har blivit stora och flyttat hemifrån. Och "alla" har ju Instagram, den och den och den och dom lägger ut jättefina bilder.
Barnen som borde vara dom som känner mig bäst verkar ha missat med vilken frenesi jag gör vissa saker. Det är på eller av och nu är jag på. Totally på!
Instagramvärlden är oändlig och man kan hitta både det ena och det andra och den ena och den andra. Man kan till och med ibland inbilla sig att man ändå inte är så himla tokig med kameran.



Jag har också upptäckt att jag förmodligen är ensam i världen om att inte ha tagit kort på mig själv i spegeln. Jo, jag gjorde det en gång när jag misslyckades med en hårtoning så jag såg ut som Ozzy Osborne och min dotter avkrävde en bild skickad till hennes mobil men den gången går oerhört bort.

Det här med att maniskt sitta och glo på andra folks bilder gör att det föds helt nya behov. Plötsligt känner man för att fota sig själv i spegeln iförd dagens underställ. Eller flexa musklerna iklädd sport-bh efter det veckliga gympapasset i byns idrottshall. Jag kanske skulle ta och slå knut på mig själv och fota min tatuering ur alla upptänkliga vinklar och göra ett bildkollage?
Att fota sig själv påväg till träningen är också ett populärt alternativ som i mitt fall bara skulle avslöja att jag egentligen tränar i mina ridkläder. Alla som rider ett bra tag åt gången vet att det inte finns särskilt många vanliga ridbyxor som håller måttet för det och att det är därför man äger ett par löpartights. Jag måste göra en del inköp helt enkelt.


Jag får ta och sätta igång med spegelbildsfototräningen illa kvickt. Undertiden lägger jag ut bilder på vad jag äter och varianter på djuren, mer eller mindre lyckade. Och sitter i timtal och bläddrar runt och har faktiskt hittat alla möjliga intressanta saker som till exempel min barndoms gamla slalombacke i Västerbotten som var sig väldigt lik.
Som vanligt med internationella saker så skiter det sig med mitt efternamn så jag får heta teamasgard på Instagram. Alfabetet är för kort, faktiskt.


torsdag 21 mars 2013

Tröskad

Så känns det efter massagen igår. Som att jag blivit överkörd av en skördetröska, tröskad och utsprutad på ett flak. Eller översprungen av ett gäng vildsvin. Inte för att jag har blivit varken så jag vet hur det känns men man kan ju tänka sig med lite fantasi och det har jag så det räcker och blir över.

Japp, den tog precis perfekt den där massagen. Dagen idag har ägnats åt piller, värmekudde, vattenhinkande och långpromenad med Nisse. Nu börjar jag nästan bli som folk faktiskt.


Här är det en helt underbar vinterdag idag, 2 minus och strålande sol. Om man ska ha nåt att gnälla över, och det ska man ju, så blåser det svinkallt men det gör inget.


Såhär ser skogen ut efter vildsvinens framfart genom tjälad mark. Imponerande!
Ja, det är ungefär såhär jag känner mig...

Här är länken till min duktiga massös för er som vill bli tröskade:

onsdag 20 mars 2013

Nu var det ett tag sen

Det var väldigt längesen jag uppdaterade den här bloggen. Jag kom liksom av mig. Men visst har det hänt grejer här.


Kaminen är på plats och det blev ännu bättre än vad jag föreställt mig från början. Rummet blev helt annorlunda och den är så bra att elda i. Jag gillar ju att elda. Mycket!

Jag har blivit mormor! Jag har blivit mormor till världens sötaste, ljuvligaste, busigaste och goaste lilla Nils.



Det är min dotter som blivit med fransk bulldog och alla är överlyckliga. Nisse är hos mormor och morfar nu och blir odrägligt bortskämd. Det är sånt morföräldrar är till för.

Så mycket ridning har det inte blivit på grund av halka och barfota bakfötter. Vi knatar runt lite i skogen ibland, i övrigt vilar vi oss i form och kör mental träning. Inbillar jag mig iallafall för det känns mycket bättre då.

Tanken är väl att den här bloggen ska förnyas och ändra utseende nåt tag framöver och för det har vi tagit lite bilder.


Här är en på Gawin och Caroline

Trevlig onsdag på er. Jag ska iväg på massage sen för jag är rövhalt. Det är med skräckblandad förtjusning för jag vet att det kommer göra skitont men att det blir bra sen och jag får ju skylla mig själv som inte har skött mig och det tjänar ingenting till att gnälla över skitsaker, och såntdär...