måndag 25 mars 2013

Torsk!

Jag har torskat på Instagram. Det är naturligtvis inte mitt fel utan det är mina barn som lurat sin mamma i fördärvet. Dom tyckte det var en jättebra idé så jag kan titta på deras bilder och vara delaktig nu när dom har blivit stora och flyttat hemifrån. Och "alla" har ju Instagram, den och den och den och dom lägger ut jättefina bilder.
Barnen som borde vara dom som känner mig bäst verkar ha missat med vilken frenesi jag gör vissa saker. Det är på eller av och nu är jag på. Totally på!
Instagramvärlden är oändlig och man kan hitta både det ena och det andra och den ena och den andra. Man kan till och med ibland inbilla sig att man ändå inte är så himla tokig med kameran.



Jag har också upptäckt att jag förmodligen är ensam i världen om att inte ha tagit kort på mig själv i spegeln. Jo, jag gjorde det en gång när jag misslyckades med en hårtoning så jag såg ut som Ozzy Osborne och min dotter avkrävde en bild skickad till hennes mobil men den gången går oerhört bort.

Det här med att maniskt sitta och glo på andra folks bilder gör att det föds helt nya behov. Plötsligt känner man för att fota sig själv i spegeln iförd dagens underställ. Eller flexa musklerna iklädd sport-bh efter det veckliga gympapasset i byns idrottshall. Jag kanske skulle ta och slå knut på mig själv och fota min tatuering ur alla upptänkliga vinklar och göra ett bildkollage?
Att fota sig själv påväg till träningen är också ett populärt alternativ som i mitt fall bara skulle avslöja att jag egentligen tränar i mina ridkläder. Alla som rider ett bra tag åt gången vet att det inte finns särskilt många vanliga ridbyxor som håller måttet för det och att det är därför man äger ett par löpartights. Jag måste göra en del inköp helt enkelt.


Jag får ta och sätta igång med spegelbildsfototräningen illa kvickt. Undertiden lägger jag ut bilder på vad jag äter och varianter på djuren, mer eller mindre lyckade. Och sitter i timtal och bläddrar runt och har faktiskt hittat alla möjliga intressanta saker som till exempel min barndoms gamla slalombacke i Västerbotten som var sig väldigt lik.
Som vanligt med internationella saker så skiter det sig med mitt efternamn så jag får heta teamasgard på Instagram. Alfabetet är för kort, faktiskt.


6 kommentarer:

CreandoPhoto sa...

Fin-fina bilder! Jag är nog den enda kvar som inte kör Instagram. Jag räcker helt enkelt inte till för allt har jag märkt... Men vem vet? Snart kanske jag trillar dit iallafall? :)

Kramar

Concept_By_Sarah sa...

Ja det är smått beroendeframkallande med instagram :-:-). Fast jag kollar bara på bilder än så länge och fotar inte själv.. Kram Sarah

Team Åsgård sa...

Det tar ju onekligen lite för mycket tid faktiskt. Ja, du trillar nog kanske dit du också:)

Team Åsgård sa...

Men du som är så himla duktig och tar så fina bilder. Jag är in på din blogg lite då och då, senast tidigare idag faktiskt. Jättekul att du tittade in! På återseende:))

Caroline Åsgård sa...

Ännu ett steg framåt mot att förvandla dig till en medelmåttligt moderns människa! :D

Team Åsgård sa...

Prognosen är ganska dålig men jag jobbar på det;)