torsdag 26 september 2013

När man kommer av sig

Alltså det här med utmaningar är ju så himla modernt. Tydligen räcker det inte med att rodda runt med den verkliga verkligheten. Jag är inte den som bangar. Det har vållat mig en del bekymmer, och andra. Det går nog att sätta nån slags diagnos på mig men det tar ju liksom bort spänningen.

I somras hoppade jag på en utmaning på Facebook. Plankan - det tråkigaste som finns. Nog var det en utmaning allt, en tålamodsutmaning. Samtidigt var det några hurtiga personer som började på squatsutmaning och då måste ju jag naturligtvis testa det också eftersom jag hade en påperiod och därmed saknade självbevarelsedrift. Joodå, jag plankade i 5 jävla minuter och dog nästan tråkdöden. Squatsen gör man lätt i blotta förskräckelsen med vetskapen om att en kvinnorumpa sjunker i snitt 12 cm på en livstid och man redan är halvvägs.

När det här var utfört och klart var det dags för armarna. Vid det här laget började påperioden lugna sig och insikten om min dödlighet göra sig påmind så där sansade jag mig och körde bara hälften. Jag tänkte faktiskt till otroligt nog och lade mig på en nivå så jag kunde fortsätta med den träningen jag redan gjorde plus två hästar, jobb, familj och myten om det lugna livet på landet. Jag kom en bra bit på armarna innan jag åkte på clinic och hade annat att tänka på. När jag kom hem var jag sopjävlaslut i huvve och sen kom mansförkylningen och förstörde alltihop. Så nu har jag kommit av mig.

Idag har det förmodligen varit årets bästa ridväder och det retar ihjäl mig. Det räckte till en stunds umgänge med tårtsmulorna i hagen. Jag gillar att bara vara med dom. Sitta på bänken och ingå i gemenskapen. Titta på mina vackra kärlekar.

4 kommentarer:

Hannis sa...

Haha, jag garvar ihjäl mig!
Är också en på-människa, eller en av och på-människa.
Min kära mor hävdar bestämt att jag på riktigt har en diagnos men vem bryr sig tänker jag=))
Fast nu när jag och hunden balanserar bland plankor och målarfärgsburkar så börjar jag förstås fundera lite...
På det där med struktur!

Vilka söta bakdelar jag ser!
Dom lever livet dina kärlekar.
Det är värt mest det=))
Kram Hannis

Team Åsgård sa...

Ibland blir man verkligen förvånad över sig själv;)
Ska bli spännande fortsättning följer på ditt golvprojekt:) Kram!

Kia sa...

Jag är en sån som gärna vill vara med på tävlingar typ tjejmilen, kortvasan m.m. där man tävlar mot sig själv. Och jag drar gärna med mig nån annan också men sen när jag väl anmält mig så undrar jag varför?? Är det verkligen så kul? Skönt när det är över men under tiden då??!! Nu har jag blivit bättre och pushar min man och dotter vara med istället så kan jag heja på från sidan! :)

Ha en toppen helg!
Kram Kia

Team Åsgård sa...

Det är ju branog mycket smartare Kia!
Trevlig helg och kram på dig:))