Man gör vad man kan...

Underlaget för ridning har allt övrigt att önska. Förutsättnigarna försvåras förstås lite av att den ena hästen är barfota och den andra bara halvsulad. Men det är halt även för dom fullbroddade fötterna. Vanligtvis när det är normalt vinterväglag funkar det alldeles utmärkt att vara barfota.
Nu är marken är stenhård och täckt med ett lager is och på det har det kommit några millimeter fin pudersnö så varje steg man tar är ett lotteri - spagat, split eller bara ramla utan att ta emot sig.

Jag har tydligen blivit gammal och betänksam och inser att livet och hälsan inte varar förevigt, jag är inte odödlig och det gör nuförtiden jätteont att slå sig.
Sen har jag blivit en förskräckligt hönsig hästägare. Så pass att jag knappt känner igen mig själv och tycker att jag är så irriterande och jobbig att jag knappt står ut i mitt eget sällskap.

Jaa, jag promenerar nu mer med hästarna så att dom inte ska halka. Sådär ja, nu är det sagt och helt ute i offentligheten. Det är både skämmigt och skönt att få lätta sitt hjärta.

Gawin kollar om det finns nån post att hämta

Linslusen med pussmulen

Jag har inte bara traskat runt med två hästar idag, jag har dragit upp klockan i köket också.