Rockaway Beach - eller gammal är äldst

Det är ju i Bollnäs det händer, om nåt händer. Iallafall ibland... Och händer nåt så är det så mycket roligare där möjligtvis undantaget brakfödelsedagsfester på Kulltorp.

I lördags var det Rockaway Beach på Långnäsparken. Under dagen kunde hurtiga personer ägna sig åt fritidsaktiviteter. Vi åkte runt och åt av hos diverse familjemedlemmar och grundade för kvällen.

Är det nåt man kan i staden med världens i särklass fulaste stadshus så är det punk. Det blev ju förstås en riktigt bra kväll.
Först ut var Planet Trash som körde Misfitslåtar. Av dom har jag bara hört nåt litet på nätet nån gång men att dom skulle va bra var det ingen tvekan om. Dom grabbarna har ju varit med förr, till och med när jag var ung.

Nästa upp på scen var Doka. Det värmer ett gammalt förhärdat punkfruhjärta när man hör att undomen river i. Ja, jag blev glad!

Sist men absolut inte minst Asta Kask. Det är inte ett dugg att orda om rent musikaliskt och ni som inte vet att det är bra får faktiskt googla.

Gammal är äldst och det gäller inte bara Asta. Dock var dom i betydligt bättre form än Fru Åsgård. Man får lida svårt för att i ansenlig ålder ha övervarat en konsert hoppandes där framme. Träningsvärken är inte att leka med, typ som efter en 5-mil. Tinitusen börjar lägga sig något men jag är inte ensam i mitt huvve riktigt än och kanske jag aldrig blir det. Åh, va skäll jag kommer få av Pappa nu!
Min sönderhoppade tå börjar kvickna till och jag börjar kunna lokalisera nackspärren.

Och så är det ju så vansinnigt roligt att träffa gamla godingar!

Så till kvällens chock:
En icke talbar kille har på sig en Colt 45-tisha!
Det gamla anrika bandet Colt 45 i vilket maken ingick finns inte kvar. Och det har då rakt aldrig funnits några bandtishor. Var den kom ifrån kunde vi inte lyckas luska ut men efter mycket möda och stort besvär lyckades jag då ta ett foto i fallet.

Det här med balans i livet är ju så populärt nuförtiden. Nu har jag balanserat mig så jag klarar den sörmländska idyllen ett tag till.

Nåt som inte är i balans är bilderna. Varför ska dom envisas med att ligga på tvärn?!

Födelsedagskalasridning

Idag fyller min själs älskade och syster i fördömelsen 14 år. Tänk att min lilla gräddbakelse blivit så gammal. Hon var 3 år och ljuvligheten själv när vi träffades för första gången. Nu är hon medelålders.

Högtidsdagen firades med fikaridning. Dottern och jag fikade och red. Hästarna fick springa och var glada även utan fika. Dom försökte ju förstås sno åt sig kakor men det var ju inte helt otippat. Gawin lyckades sno åt sig en snus härom dan så nån måtta får det va.

Det blev inga fartränder idag så Wiszca hade lite åsikter om tempot men hon var ändå riktigt nöjd med kalaset. Man kan ju inte få allt här i världen och inte fyllde hon jämnt heller.

Jag har ingen aning om varför bilderna hamnar på tvären eller hur jag ska få dom att vända på sig. Teknikens under...

Ett splittrat Team Åsgård

Det blev en väldigt lång vintervila här pga dåligt underlag och andra komplikationer. Nu är vi igång och rider igen och som självutnämnd diktator för det här teamet så är det jag som lägger upp träningen. Så är det iallafall tänkt från mitt håll.

Eftersom jag fortfarande nojar över att Wiszca ramlade ner i ett väghål för två år sen så blir det en väldigt lång och lugn igångsättning för hennes del. Tycker jag. Det är hon minst sagt missnöjd över. Fy faan va trökigt säger hon. Wiszca, mammas lilla gräddbakelse och själs älskade vill göra allt jättefort. Blir det inte fartränder är det inge kul! Och det får jag minsann veta the hard way.

Gawin däremot är som en bra karl ska va. Han är rockstjärnesnygg, bredaxlad och långhårig, nöjd, glad och tacksam och tycker allt vi hittar på är jättekul. En ren fröjd att grensla!

Hur det går med skämtet i rundcorallen vill jag knappt tänka på. Men trägen vinner!

Clinic / husmorssemester

Härom helgen var jag hos Familjen Bergkvist i Småland på clinic för Patrick Allori. Perfekt husmorssemester!
Det var en väldigt bra clinic med teori och träning av hästar och jag träffade så mycket trevligt folk.
Det är ju en hel del grejer med det här med hästar som folk har fått för sig att man ska göra även fast än det inte funkar och jag ifrågasätter ju min vana trogen och har inte fått några för mig tillfredställande svar av dom jag träffat på hittills. Det fick jag nu.

Träna hästar lösa så dom helt lugnt och avslappnat med full uppmärksamhet följer knappt synligt kroppsspråk ser ju enkelt ut när man tittar på nån som kan. Bara älga runt lite coolt i en rundkorall liksom.

Han borde satt upp en skylt med "Do NOT try this at home". För det gjorde jag ju, hur svårt kan det va typ... Tja, det gick väl inte riktigt enligt planen. Min ljuvliga lilla gräddbakelse tyckte det var jätteroligt att laja runt med mamman. Det här tål att tränas på eller så ska jag strunta i det och låta henne ta ett snack med honom först och se hur hon tänker lösa det. Men nån gång till ska jag nog prova för att få ut den där som tjatar "trägen vinner" ur skallen på mig.

Grillning i mysiga Togebodha Medeltidsby

Periodare

Jag är periodare och snöar in på saker. Det är liksom ingen hejdsel på mig. Om jag snöar in på ett ämne kan jag läsa tills ögonen trillar ut. Det är ofta historiska saker jag torskar på och det finns hur mycket spännande som helst som gamla hus, byggnadstekniker, indianer, hästutrustning... Mycket tidsödande.

Jag har även praktiska perioder mest av textilt slag. Om jag börjar sy tar det ett tag innan köksbordet blir rent igen. Inte för att det brukar finnas plats att äta vid det annars heller men ändå.

Nu har jag en stickperiod. Dom kommer ganska regelbundet med några månaders mellanrum. Det värsta med det här är ju att ju mer man skapar ju fler strålande ide'er ploppar upp i huvve. Den där hjärnan som lever sitt eget liv kommer på det ena mer lysande än det andra. En kär vän till mig som är likadan säger att jag har en lightversion av nån bokstavskombination och det stämmer nog allt för bra det.

Jag kan liksom inte göra nåt med måtta och det är lika när jag inte gör nånting. Det gör jag också fullt ut. Iallafall är det så det ser ut utanpå. Innanpå håller hjärnan på och kommer på finurliga lösningar och saker jag kan konstruera och som läggs i projektbanken som redan är överfull. Överfull är också röran av braatthasaker. Sånt som ligger här och där och väntar på att bli till nåt annat.

Jag gillar liksom tanken på att återanvända och att själv göra saker som är särskilt anpassat till det jag behöver.

Och nu så stickar jag upp ett braatthagarn som jag köpte för några år sedan. Vi får väl se hur det blir för det där med att hålla sig till och följa mönster är ju inte min bästa gren. Rätt vad det är kanske jag får för mig att det blir bättre att göra på nåt annat sätt eller att det som nu har börjat som en kofta slutar som nåt helt annat.

Vår och lite gnäll

En blåsippa uti backarna stå, solen skiner, fräknarna frodas och våren är på gång. Men det är fortfarande kallt på nätterna och vissa ställen blir bara halare och halare. Det underbara vårvädret smälter snö som fryser på nätterna och vi har nu flera utmärkta rodelbanor att välja mellan.
Vad som är riktigt irriterande och gnällbart är att bara några meter oforcerbar svallis bort väntar utmärkta ridvägar på soliga turer.

Och nu är vi ridsugna här! Hästarna är rejält uttråkade och det har dom olika sätt att visa det på. Wiszca är arg och tjatar på mamma, Gawin har ett bra gäng med offerkoftor på sig och tror att ingen älskar honom. Men nu är det nog inte långt kvar. Har vi tur kanske vi kan smyga i kanten redan i eftermiddag.

Glad Påsk!

Hoppas ni har lika fantastiskt långfredagsväder hos er som vi har här. Imorse var det helt magiskt med vacker frost och solsken, hela landskapet glittrade.

En riktigt Glad Påsk önskar jag er!