Dösidan

Igår hade jag den äran att vara med och fira att min kära vän i ur och skur och vått och torrt och nöd och lust Pia varit inne på sitt femtionde år i några månader och numera är på dösidan. Det gjordes med buller och bång!

Det hela började efter en del kucklande i telefon med en liten förfest för tre här hemma. Så här i eftertänksamhetens kranka blekhet var det ganska osmart. När gästerna hittar värdinnan i hagen iförd morgonrock kl 17 behövs kanske inget vin och vi fick förstås ett glas i handen så fort vi entrade Kulltorp. Där hade det inte sparats på krutet och trädgården hade byggts om ändamålsenligt med diverse tält och bar på verandan.

Vi satt vid små bord om åtta personer och jag insåg med fasa att jag hamnat med bland annat födelsedagsbarnet och ett gäng vikboländare. Dom har jag varit på fest med förr...
Vi gick ut hårt genom att grunda förrätten med en snaps och på den vägen fortsatte det. Vikboländarna är inte kloka på en fläck och ena hejjare på att sjunga. Så pass att borden vandrade iväg och jag helt plötsligt sitter med en sjufemma i ena handen och en bärs i den andra. Rädda det som räddas kan!

Efter mycket god mat, snaps, öl, vin, sockerbitar, skönsång, påsar på huvve, snapsglas i ögonen, papptallrikar på öronen, tal, tårar och en väldig massa skratt drog bandet igång. Drag från början till slut och jag har en förskräcklig träningsvärk idag.

Det gamla talesättet att det var bättre förr kom rejält på skam. Vi blir bara bättre med åren och 50 är det nya 27. Vad har det där med dösidan kommit ifrån?
Vissa var kloka och åkte hem i skaplig tid, andra när det ljusnat. Idag är nog dom flesta av oss lite på dösidan men det går väl över nått tag.

Den här roliga festen kommer jag leva på länge!

Jag är väldigt bra på att prata men inte på att hålla tal så jag skriver några rader här istället.

Tilll min älskade vän Pia!

Det finns ingen som du. Du är vänskapen personifierad med alla dess egenskaper.

Jag är välsignad som har dig.

Och så är du väldigt snygg;)

Min polare Tor

Idag var han i farten igen min polare Tor. Jag har ingen aning om vad jag gjort för ont, eller inte vilket av det i alla fall men han har tydligen bestämt sig för att bombardera vårt hus.
Det här var åskväder nummer jag-har-ingen-aning i ordningen.

Jag håller på och rensar grusgången i godan ro för det känns lite väl magstarkt att ta hela med gräsklipparen. Det ser mulet ut och vi har haft en liten eller i alla fall ganska kort regnskur. Det börjar mullra långt bort och jag tycker visst det är riktigt smart att fixa mat innan det blir strömlöst. Det går ju så fort.
Trots att jag är en vältränad snabbmatskock hinner jag inte mer än börja förrän det smäller till å det kraftigaste och blir svart. Ja, ja, vi har ju godis vilken himla tur så vi slipper gå hungriga.

Kvällen ridtur uteblev till förmån för levande ljus och sällskapsspel. Det ägnar vi oss åt när det inte går att sysselsätta sig med sånt som kräver el eller utomhusvistelse.
När spel skulle väljas föreslog ett av mina välartade barn Analfabet. Sagt och gjort. Tänk vad många konstiga ord det finns. Två partier hanns med innan det blev dax att försöka laga mat igen.
Förövrigt är det helt normalt att äta mat klockan tio på kvällen i det Åsgårdska hemmet, som även denna gång stod pall för Tor.

Nu har mästerfotografen varit framme igen;) En stilstudie från Gawins och min ridtur med Sara, Tummen, Malin och Topas. Mer att läsa om det och fler bilder finns här Lewerentz & Co

Ridning, bromsar och kläder

Häromdan gav vi oss ut på vad som skulle vara en mysig skrittur Wiszca och jag. Det var en ovanligt dålig idé. Jag har då aldrig varit med om så mycket broms! Och varför vänder man inte då?
Det är inte bara bra att vara envis och tillslut är det ingen idé att vända för det är lika långt åt båda håll.

Nöden är uppfinningarnas moder och Wiszca fick min tröja om halsen.

Hästar har inte kläder tycker Wiszca, vanligtvis. Vanligtvis ska hästar springa nakenfis jämt, grimma och träns undantaget. Men det finns tillfällen och det här var ett sånt.

Wiszca var nöjder och glader och jag tackade för att hon inte hade någon nytta av mina byxor för vad gör man inte för sin älskade lilla gräddbakelse.

En kvällstur

Det har varit minst sagt blött ute idag men framåt kvällen blev det fantastiskt fint väder, tyckte vi och 547 stycken bromsar - i runda slängar.



Gawin kollar på kossor





Wiszca irriterar sig på bromsar




Skogsväsen



Utsikten från vårt hus








Trägen vinner!

Det är tur att man är envis som en blå gris när man inte är nåt datasnille. Men det är inte bra för hälsan att hålla på med sånt här. Nu har i alla fall Wiszca och Gawin varsin sida, och man kan till och med klicka på deras bilder ute till höger och komma till deras sidor. Det ska man kunna, tror jag?

Inte var det lätt inte. Först ska man komma på hur man gör. Tur att man är läskunnig, frågan är bara var man ska läsa. När sidhistorierna var avklarade var det dax för bilder. Dom där jävla bilderna... Det blev riktigt skapligt tillslut ändå. Till en början.

Då fick jag den strålande idén att jag skulle länka deras bilder på högerkanten till deras sidor. Hur dum får man bli?
Jaa, joo... det var ju bara att fixa in länken på raden och klicka spara. Plättlätt! Åh, vad duktig jag kände mig.

Wiszcas bild blev jätteliten. Okej - ta en snus, dricka kaffe, gå på toa, klampa i trappen, säga fula ord, plippa på datorn. Då blev bilden jättestor!

Dax för lunch och djupandning.

Bloggar har ju alla människor. Hur svårt kan det va?

Sammanfattning av fredagkvällen

Fredagkvällen sammanfattades så bra av Malin att jag inte har något att tillägga så jag lägger till en länk istället:
Lewerentz & Co