Pilbågar och äppelpaj

Nu dånar hösten utanför huset. Det har varit en riktig mysdag idag - om man varit inomhus alltså. En bra dag för pyssel så som att ta tag i den där strykhögen som legat ett tag. Ett tag kan man lugnt säga när man stryker juldukar i september.
Det har också varit en bra dag för äppelpaj. Äpplena kommer från dom där äppelträden under vilka vi inte äter långa lunchbufféer. Men dom är väldigt uppskattade av djuren som bor i skogen med oss. Ibland kan en dyngrak älg titta in genom sovrumsfönstret.

Igår provade vi nåt nytt och väldigt roligt Gawin och jag - Beridet Bågskytte
Man ska alltså skjuta pilbåge sittandes på en galopperande häst och helst både överleva och träffa en tavla. Jättekul!
Nu börjar man med att träna både sig själv och hästen var för sig och jag är både förvånad och ganska stolt över att jag faktiskt fick iväg några pilar ståendes på marken. Mina pilbågserfarenheter sträcker sig till leksakspilbågar med sugproppspilar. Och det var i förhistorisk tid.
Jag fick också prova att skjuta sittandes på redan utbildad häst, snälla och duktiga Selma. Hon skrittade så fint med mig och pilbågsmajjen Risto gick med och jag gjorde precis som han sa och prickade faktiskt tavlan.
Jag prickade tavlan sittandes till häst som rörde på sig! Fattar ni!

Sen fick Gawin komma ut och titta på banan och på dom där duktiga som både galopperade och skjöt samtidigt. Han var så duktig och skrittade banan så lugnt och när dom andra red stod han och tittade. Han fattade ju förstås direkt att det är så där han ska göra sen när mamman tränat upp sig så hon hänger med.
Det var en mycket bra början och han var världens duktigaste kille.

Det hela avslutades med gott fika och prat med trevligt folk. Det här ska vi absolut göra om.
Stort tack till Jossan och Yvonne på Ulvstorp för gästfriheten och för förmånen att få låna fina Selma!

Både Gawin och jag var väldigt nöjda med dagen när vi traskade hemöver. Jag har träningsvärk och Gawin är hur pigg som helst dag. Typiskt...

Tusen tack!

Tack kära läsare för fina, roliga och inspirerande kommentarer både här och på Fäjsbooken, äjsbooken. Jaa, hälsingarna och några till fattar det där sista.

Det blir nog inte nåt av med det där fotandet i köket där jag svassar runt och är allmänt huslig iförd svepande klänning. Det vore synd att skrämma familjen som chockade kommer att tro att mamman övertagits av demoner eller blivit utbytt till nåt från en annan planet.
Men när sovrummet är klart då lovar jag er ett riktigt fint inredningsreportage med stilleben och allt. Det kommer nog behöva göras innan vi flyttat in...

Den mysiga offerkoftan var väldigt bra men åkte av efter en stund. Jag hade inte tid med den längre för min fina och kära vän Sara som stått ut med mig sen vi var små firade sin förtionde födelsedag. Vi satt vid långbord ute på den mysiga ladan, ett sant och lantligt nöje. Sånt kan man inte göra om man bor i lägenhet i stan.
(Just nu kom Svante in med lite vickning i form av en skapliger sork, smarrigt)
Jag tycker nog att jag borde ha vunnit tipspromenaden men det gjorde jag inte. Och eftersom jag inte alls är nån tävlingsmänniska så släpper jag det. Vi hade ändå väldigt trevligt. Även om det hade varit bättre om jag vunnit...

Idag har vi besök av stormen Katja. Det är ett väldigt liv på det där fruntimmret här utanför! Ridplanerna jag hade för dagen gick om intet. Det finns skonsammare sätt att ta livet av sig på om man nu skulle vilja det och det vill jag inte. Men imorrn, imorrn så. Då blir det bra att mjuka upp träningsvärken med. Jag har nämligen varit på gympa ikväll för första gången på ett och ett halvt år och det gick alldeles för bra så nån hake måste det finnas nånstans.
Träningsvärk är bra för då vet man att man har muskler och då behöver man ju inte träna.

Jaha...

Gårdagens planer sket sig redan i starten. Det lugna livet på landet kom emellan. Nej, det är ju faktiskt inte som i inredningstidningar och bleka bloggar. Inte på riktigt. Hängmattan är inte välanvänd, långa mysiga luncher under äppelträden med fullt buffébord som tar minst två dagar att laga till lyser med sin frånvaro och det där med att njuta av sin enorma och alltid välskötta trädgård - nej, inte utan min trädgårdsmästare som jag inte har.
Åt att svassa runt i svepande ljusa klänningar i det fantastiska lantköket fullt med årets skörd och syltningar och saftningar säger jag bara HA HA! Sånt göres endast på bild. Men visst jag kan ställa till det här, klä upp mig och tvinga nån av ungarna att fota, redigera och skratta ihjäl sig.

Och så har vi den rogivande tillvaron med djuren. Jaa, det är den - ibland. Men oftast är det lera, bajs, massvis med hår, fodertransporter på blank-is, bära vatten, trampa i kattens matrester barfota på väg till toan om natten i kolmörkret och har man riktigt tur får man frukost på sängen i form av en rekorderlig sork.

Vad som inte syns på bild är timmarna som läggs mellan det fotade fina fikabordet i trädgården, stilleben i vardagsrummet (allt skit är rakat åt sidan i en hög, jag lovar), promenader i svampskogen (det tar timtal att rensa skiten sen!), hästarna som med fladdrande manar ser ljuvliga ut i hagen dom äter och bajsar varenda dag till och med på julafton och katten är inte alls lika mjuk när den ska knölas in i transportburen för veterinärbesök.

Till det här fantastiskt vackra och lugna livet på landet går det åt en hel del fordon. Det är inte precis så att man kan åka kommunalt. Man måste ha bilar och i dom tillbringar man många timmar. Hästtransporten nämner jag bara i förbifarten. Helst behöver man en traktor också men man kan ju inte ha allt och istället tackas högre makter för underbara traktormän och grannar.
Dessa fordon ska inte bara finnas dom ska funka också annars är man rökt, och betalas.

För att finansiera detta lugna liv på landet med ett gammalt renoveringsobjekt att bo i, djur att älska och lugnt läge bortom tätbebyggtområde behöver man oftast nån form av förvärvsarbete. Det är få förunnat att skita pengar. Tidsmässigt borde man kunna räkna ut med lilltån att det inte går ihop sig.
Inte på inredningstidningsvis, det är då ett som är säkert.

Vintern är vit och mysig och ett kapitel för sig som jag säkert får anledning att återkomma till.

Nu ska jag fortsätta mysa i min stora offerkofta tillsammans med min mansförkylning och smida vidare på planerna om en liten lägenhet, cykel och papegoja. En balkong vill jag i alla fall ha.

(Man kan heller inte gå och lägga sig och vara särskilt sjuk med denna livsstil, djuren äter även på sjukdagar)

Det tar sig

Nu börjar sovrummet ta form. I alla fall i mitt huvve. Lite snickerimålning kvar och ett färghandelsbesök. I färgaffärer är jag som ett barn på julafton, det är nästan lika bra som Lantmanna.
Jag har nog lyckats sålt in tapeten till maken, tror jag. Den är ju myyycket finare i verkligheten och färgen är inte riiiktigt lika skarper som på dataskärmen.

Vad gäller gardiner så är jag rädd att det måste bli ett besök på Växbo Lin. Så fort jag tänker tanken springer plånboken och gömmer sig men jag springer envist efter och letar reda på den.
Vi behöver ett nytt överkast också och nya mattor och lampor och nåt snyggt klädskåp och...
Ja ja, det blir nog bra bara det blir målat.

Nyinflyttad på fattigmansridbanan

I brist på riktig ridbana rider vi i en av hagarna när underlaget tillåter. Igår tog Gawin och jag oss en svängom där och upptäckte att nån flyttat in sen sist.

Jag som inte är nån expert på sånt här slängde ut en bild på Fejan. Där får man ju bra förslag, allt från rumpnissar till Hin Håle. Det sistnämnda hoppas jag verkligen inte att det är och rumpnissar bor ju i skogen. Några, hälsingegrabbarna, trodde det var nåt slags djur. Ja, det trodde ju faktiskt jag låg närmast till hands också. Det måste vara nåt ohygieniskt i alla fall som bajsar i hallen.
En grävling är det som bor där. Den har troligen flyttat hit från grannen vars hundar inte ville ha husdjur.

Ridningen gick riktigt hyfsat ändå med tanke på att jag är stel som ett kylskåp. Eftersom det var ett tag sen vi dressyrade tänkte jag mig lite uppmjukande övningar i mestadels skritt. Skit-trökigt tyckte Gawin.
Han knatade på så snällt efter bästa förmåga med tanke på SIS (Skit I Sadeln). Lite då och då hittade han på egna övningar som han tyckte passade in, t ex trippel vinkelvolt i skruv med efterföljande fyrfotahopp rätt åt sidan utan att nudda marken. Jag antar att han som är en omtänksam och hjälpsam kille skulle agera sjukgymnast igen när han kände min oföljsamhet så jag skulle få ett "klock" i höften men det ville sig inte. Vi får jobba vidare på det idag.

Kantareller, kantareller...

... dom är ju så roliga att plocka. Och nu finns det massor, överallt. Så man plockar och plockar och så kommer man hem stolt och nöjd. Ja men just ja, dom ska ju rensas också... Jättekul - eller inte...

Idag hade jag värsta läget. En hel massa både plockade och rensade så jag kunde bara förvälla och fylla frysen. Lätt som en plätt!

Försöker måla fönster mellan regnskurarna och funderar över färger och inredning till sovrummet. Porr-rött eller häx-lila? Grönt funkar ju alltid. Eller blått...