Imorse vaknade jag ohälsosamt tidigt, 05.30. Skjutsade maken för vi har bara en bil för tillfället, åt frukost, drack kaffe och tittade på nyheterna. Sen ringde jag till min faster och tackade för senast. Vi var där igår och hade väldigt trevligt.
Efter det tillbringade jag några timmar med mina bästisar. Sånadär människor som känner en utan och innan och man kan vara precis sådär knäpp som man egentligen är. Vi åt jättegod mat, drack kaffe och åt choklad, svallrade och fnittrade på glasverandan.
Samtidigt som jag åker dit lägger en kompis upp bilder på Facebook från en vanlig dag på jobbet. Han jobbar i Gaza.
Vi fixar med en massa hästgrejer. Rensar bland otaliga prylar, vrider och vänder och undrar om vi verkligen behöver en sånhär när vi redan har två vi knappt använder. Ja, det gör vi nog för man vet aldrig så det är lika bra liksom. Hittar grejer vi letat och grejer vi glömt, vissa grejer hittar vi inte alls.
Jag får sms från maken. Han har det förhållandevis bra och behöver inte vara på dom mest riskfyllda ställena och släcka. Släcka det som sägs vara Sveriges värsta skogsbrand genom tiderna.
Jag och mina bästisar kramas och skiljs åt för den här gången. Hemma i min röda stuga med vita knutar tittar jag på bilder på Facebook. Utbrända svenska skogar där röken ligger som ett våtvarmt omslag utanför brandbilsfönstret, glada människor som deltar i vår stads festligheter, utsikter från semesterresor, ett totalt utbombat område i Gaza, kalla alkoholhaltiga drycker nån verkligen är värd och dokumenterade luncher.
Det är soprent i Gaza. Sop jävla rent.
Medan kvällsmaten sköter sig själv i ugnen gör Wiszca och jag ett pass i rundcorallen. Hon är glad och busig och vi skrattar och har roligt tillsammans.
Total harmoni och balans.
Det börjar skymma. Maken smsar att han äntligen fått dagens första kopp kaffe. Hästarna mumsar i stallet och jag gör iordning för natten. Stillar.
Det är en sval och skön kväll och jag tänker hur skönt det är att äntligen kunna har långbyxor och långärmat och det är alldeles lagom.
Maken smsar att han ska fortsätta jobba hela natten.
Maten är precis klar när jag kommer in och sonen min och jag hjälps åt att duka framför TV:n där vi äter och tittar på vad som återstår av Morden i Midsomer.
Snart är det läggdags. Från det öppna sovrumsfönstret kommer klar och sval nattluft och utanför hörs bara naturen.
Min kompis i Gaza har pyspunka på luftmadrassen han sover på på sitt kontorsgolv men han har iallafall ett golv att sova på.
Maken släcker eld och resten av natten är kvar.
